Underbarnet Ellen Nisbeth har hunnit fylla 30 år och fortsätter att vinna den ena utmärkelsen efter den andra. Uppsalapubliken har haft glädjen att följa hennes utveckling via flera framträdanden här. I lördags återvände hon i sällskap med den eminente ackompanjatören Bengt Forsberg till Giresta kyrka där hon 2014 mottog Girestastipendiet.
Söndagens program som även kommer att framföras under en Europaturné upptog mycket nordisk musik och också flera verk av den australiske tonsättaren Percy Grainger. Det första inslaget var tre satser ur hans ”Scandinavian Suite” för viola och piano. Redan vid de allra första stråkdragen slogs jag av hur klangen i Nisbeths viola har djupnat och den vackra tonen har blivit ännu varmare.
Robert Schumanns ”Märchenbilder”, op 113, är inspirerad av några av bröderna Grimms sagor. I intimt samspel med pianot tar violan lyriskt berättande lyssnarna till sagornas värld. Det är glad och direkt musik. Det kan man däremot inte kalla Graingers ”Pastorale” ur hans svit ”In a Nutshell”, här i en pianoversion dynamiskt framförd av Bengt Forsberg. Ett intensivt stycke som vandrande mellan tonarterna blandar harmonier och disharmonier; verkligen ingen typisk pastoral. Varför Grainger kallade den så vet man inte.
Sibelius välbekanta sånger ”Höstkväll”, ur op 38, och ”Säv, säv susa” samt ”Demanten i marssnön”, ur op 36 är uttrycksfull musik som gör sig utmärkt väl transkriberad för viola. Texternas mörka teman gestaltas kanske t o m bättre av instrumentet än av en mänsklig röst. Men det hade varit en bra idé att trycka texterna i programbladet.
Efter dessa trots allt rätt traditionella tolkningar blev satsen Gigue ur Bachs soloviolinpartita no 2 en oväntad knalleffekt. Den framfördes virtuost i ett rasande tempo med ett fritt förhållande även till giguens rytm. Kanske inte så musikaliskt djuplodande, men vilket enastående cirkusnummer!
Ytterligare ett solostycke för Nisbeth följde: ännu en sats ur ”In a nutshell” nämligen ”Arrival Platform Humlet”, ett roligt ”litet hummande” medan man går av och an på perrongen väntande på tåget som medför ens älskade. Man hörde hur hummandet blev mer energiskt allteftersom tåget dröjde och otåligheten steg.
Avslutningsvis spelade Nisbeth och Forsberg Griegs violinsonat nr 3 i c-moll op 45. Den griegska trolska stämningen förstärktes av violans mörkare klang och Nisbeth spelade med kraft och entusiasm. Violan kan öppna rum som violinen inte förmår.