Fulländat i varje moment
Jag vet inte hur jag ska sluta dansa, skratta och gråta av lycka, skriver Hanif Sabzevari om Stevie Wonders konsert i Globen.
Stevie Wonder uppträder i Stockholm 2004.
Foto: Scanpix
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Stevie Wonder har med sig ett elvamannaband och fyra körsångare, däribland dottern Aisha som överraskar i ett solonummer. Inte sedan Eric Clapton i Globen 2006 har jag hört ett band där varje musiker är så fulländad. Och Stevie är inte rädd; det har han aldrig varit. Han vågar låta sina musiker briljera i en cover på Chick Coreas Spain. Han vågar också predika om en bättre värld, om en förändring, om kärleken. Han får till och med publiken att sjunga Barack Obama. Just denna kväll känns det som om han kan få mig att göra precis vad som helst.
Under nästan varje låt känner jag hur jag förenas med musikerna. Svänget i Sir Duke och Superstition är så intensivt att jag hamnar i en gungande trans. Omkring mig står precis alla upp och dansar på ett sätt som är så otypiskt för en den annars något stela och svårflörtade svenska publiken. Globen blir plats för ett stort Friskis & Svettis-pass där glädjen, rytmen och svänget har fullständig makt. Soulundret på scenen regerar. Det spelar ingen roll om han sjunger, spelar munspel, piano, rhodes, orgel eller briljerar med en vocoder. Allt är fulländat i varje moment, till och med firandet av brodern Nelson som tas in på scenen och bjuds på tårta och Happy Birthday.
Visst, PowerPoint-bilderna på skärmen är bedrövliga, ljudet en aning för vasst och setlisten något orytmisk under konsertens första hälft. Som om någon bryr sig. Stevie kommer undan med allt. Han sitter bara på sin pall och låter rösten hypnotisera åhörarna.
För oss som tror på musikens religiösa kraft är Stevie Wonder en profet. När jag lämnar Globen vet jag inte hur jag ska sluta dansa, skratta och gråta av lycka. Jag vet inte heller vad som skulle kunna överträffa det här. "Theres something 'bout your love that makes me weak and knocks me off my feet" sjunger Stevie i en av sina i särklass vackraste ballader. Tårarna stormar ner för kinderna. Inga ord i världen beskriva min känsla bättre från denna kväll. Mitt medvetande är helt rubbat och jag vill inte tillbaka till verkligheten. Jag vill leva vidare i magin. Tack Stevie. Tack.
Stevie Wonder, Globen, Stockholm, fredag.