Freejazz blandat med nordiskt vemod

Det sticker och det sprätter ena stunden, för att i nästa varsamt tassa fram. Spräck- och avantgardejazz är stilen för kvällen, där låtar av främst Don Cherry och Ornette Coleman ligger till grund för vindlande improvisationer. Därtill blir det ett knippe original från trions senaste skivor. Riktigt var en låt slutar och nästa börjar är långtifrån solklart, snarare blir det fråga om en nästan två och en halv timme lång svit. Däri ligger både charmen och problemet med kvällen. Det är å ena sidan förlösande skönt att gruppen inte stirrar sig blinda på ett spikat regelverk och en förutbestämd setlista, men då bandet stundtals helt drar åt olika håll förvandlas deras äventyrliga färd ibland till rena irrfärder.

Mest markant är kontrasten mellan trumslagaren Bengt Bergers, låt oss kalla det "alternativa tidsuppfattning" i förhållande till Jonas Knutssons och Christian Sperings tvärtajta samspelthet. Ibland tillför Berger välkommen krydda genom att lägga sig medvetet fel i förhållande till den övriga musiken, ibland hamnar han där av misstag och det fungerar inte lika bra. Genom att det inte går att veta vad han kommer hitta på (eller hamna) därnäst, bidrar han dock mer eller mindre frivilligt med en välkommen nervighet som passar det musikaliska sammanhanget. Ett sammanhang som framåt slutet av konserten utökas med gästspel av Bistro Hijazz ägare på handtrumma och Roland Keijser på saxofon och träflöjt. Mest imponerande är Sperings fullkomligt orubbliga kontrabasspel och tankeflöden. Kvällen igenom förblir Spering ett stadigt ankare som ser till att pulsen hålls vid liv, samtidigt som han bistår med en lång rad fullkomligt briljanta solon. När han och Jonas Knutsson (som kvällen till ära rör sig mellan fyra olika saxofoner) låser fast vid varandra blir det flyktiga stunder av ren magi.

Freejazz blandat med nordiskt vemod

Amerikansk freejazz blandat med nordiskt vemod serverades under fredagen av kockarna Bengt Berger, Jonas Knutsson och Christian Spering.