Försommartoner i Trefaldighetskyrkan

UAK skall snart vara instuderingskör vid kurs för kördirigering. Kursens repertoar, med bl a verk av kursdirigenterna, har man naturligtvis redan övat in. I tisdags kväll provade man resultatet vid en Försommarkonsert i välfylld Trefaldighetskyrka.

200 år efter F Mendelssohns födelse var det naturligt att denne mästare skulle stå i centrum i början av konserten, liksom hans senromantiske kollega A Bruckner. Mendelssohns 8-stämmiga tonsättning av Warum toben die Heiden utfördes klang- fullt men för ensidigt nyanserat i starka partier. Bättre fungerade det i två motetter av Bruckner, där den nästan symfoniskt vokala uppbyggnaden av stämmor, harmonik och dynamikvågor hanterades mycket utrycksfullt. Mendelssohns Preludium och fuga G-dur för orgel exekverades av Jesper Rydén med passande murrig registrering och hyfsat adekvat spelteknik.
Via franske tonsättaren Jean Langlais förpassades vi till 1900-tal och nutida 2000-tal. En hymn av Langlais, Tantum ergo, var en slags "romantiskt sakral modernism" som utfördes uttrycksfullt av kör och orgel tillsammans. Den enstaka sats ur Suite médiévale för orgel som spelades senare, bjöd mustigt kraftfull orgelklang, dekla- matorisk teknik och aggressiva ackord i rikedom.

Av de körhymner av två ungerska och en litauisk tonsättare som framfördes var det egentligen bara den tredje, ungraren Györgi Orbáns Cor mundum, som erbjöd spänning i tonsättning och framförande. Mångskiktad, mäktig, men vokalt mycket krävande musik som UAK hanterade utmärkt.
Körens extranummer, ett för uruppförande av del av sats ur ett nyskrivet verk av Mäntyjärvi, bakades in som konsertens näst sista nummer. Okänd titel enligt Ste- fan Parkman, vi får väl kalla det Sine Nomine, men en mycket spännande bland- ning av gammalt och nytt som vi får höra på riktigt i höst.
Efter det kändes den harmlöst pastorala orgelimprovisationen över och efterföljande allsång av W Åhléns klassiska Sommarpsalm (i stämmor förstås) lite som avslagen sommaridyll. Lite ransonering skulle inte ha skadat i en imponerande men onödigt fullmatad konsert.

Försommartoner i Trefaldighetskyrkan

Uppsala Akademiska Kammarkör stod för en imponerande, men onödigt fullmatad konsert , skriver Anders Bragsjö.