- På 50 och 60-talet fick du dryga böter om du jojkade på allmän plats. Nu står jag här i dag och får betalt för att jojka för er, säger Sofia Jannok och lyfter sina händer mot den rosafärgade skyn i en segergest. Publiken hurrar uppmuntrande.
Sofia Jannoks turnéplan är fylld med festivalbesök, men under söndagskvällen gästade hon även Parksnäckan i Uppsala. Hennes spelning är lika mycket en självständighetsförklaring av Sápmi, Sameland, som en musikfest. Detta fastlås direkt då spelningen inleds med låten ”THIS IS MY LAND”.
Därefter följer en ljudinspelning från en rättegångstvist mellan svenska staten och samer. Ett statligt ombud konstaterar att Sverige inte har diskriminerat samerna. Rösten återkommer som en form av mellanakt under hela spelningen. Sofia Jannok följer upp med anekdoter om kampen om att få prata sitt modersmål, om mormödrarnas tvångsförflyttning. Mellansnacket ger sångerna kontext, vilket kan behövas då många av sångerna sjungs på samiska.
Genom att sjunga, jojka och rappa på samiska, svenska och engelska upplyser hon publiken om den svenska statens övergrepp mot samerna, lovsjunger sitt kulturarv och uppmanar samtidigt till fred och fri kärlek. Sofia Jannoks musikaliska bredd visas med andra ord upp i detta uppträdande som växer i effekt allt eftersom hon blir bekväm på scenen.
Starkast är hon när hon genom sina kraftfulla yoiks hyllar sina mormödrar, eller lovsjunger Sápmi. Detta blandar hon även snyggt i låtar som We are still here och Irene.– När du landar på Kirunas flygplats möts du av texten ”Välkommen till Europas sista vildmark”. För det första: En vildmark rymmer inga flygplatser. För det andra: Vilka tror de har döpt alla platser? Det är ingen vildmark, vi har alltid bott där, säger Sofia Jannok som även vet hur man talar mellan låtarna.
Spelningen är en dryg timme lång, vilket känns precis lagom. När hon lämnar scenen lämnar hon även en publik som vill ha lite mer och ser till att applådera in henne och hennes fyramanna band för en sista låt, som levereras med ett allvarsamt budskap. Ännu en vän har tagit sitt liv.
– Vi måste prata om detta, säger Sofia Jannok. Hennes tal om hennes vän glider över till poesi, och sedan in i ett sista musikaliskt nummer.