Det är glädjande att konsertarrangörerna på Örbyhus slott är så positiva till att bredda musikutbudet bortom det som i snäv mening brukar kallas "klassisk" musik. Ofta menar man med uttrycket något äldre, notbunden musik.
Konserten i fredags var i den meningen inte "klassisk" men blev ändå en musikalisk höjdpunkt, tack vare solitt musikaliskt grundmaterial och gediget musikaliskt kunnande hos musikerna.
Gitarristen Mats Bergström har en talang som inte vet av några genregränser. Saxofonisten, flöjtisten och klarinettisten Magnus Lindgren är en av Sveriges mest mångsidiga jazzmusiker med ett flertal utmärkelser och samarbeten med en lång rad musikaliska storheter. Gillar de att spela tillsammans? Vilken fråga!
Latinamerikansk musik fick stor plats under konserten. Det var mest brasiliansk musik (Jobim, Leal Brito, Bonfa) men också argentinsk tango (Piazzolla) och colombiansk pasillo (Solari).
Det var emellertid inga renläriga versioner som serverades. Bergström svarade för förankringen i originalmusiken genom sitt ytterst precisa komp med exakt rytm och vandrande harmonier medan Lindgren lät sina kongeniala improvisationer flöda över dem. Denna modell fungerade bra också i programmets övriga låtar, som Ellingtons "In a sentimental mood".
Den andra halvan av konserten innehöll musik från andra källor, i egna arrangemang som ibland förvandlade originalverken nästan till oigenkännlighet, men med samma grundkoncept som verken i första halvan. Första satsen av Poulencs sonat för klarinett och piano hade jazziga inslag och Saties "Gymnopédie nr 1" innehöll speciella ljudeffekter, som eko i flöjtstämman.
Bachs "Air" ur orkestersvit nr 1 framfördes i ett arrangemang av Till Brönner, skrivet för trumpet och liten orkester, med Lindgrenska improvisationer. Lindgrens egen "Copaflat", i bästa bossanova-tradition, skildrar livet i Rio de Janeiro sett från balkongen till en våning med utsikt över Copacabana – varvid samtliga i publiken fick något längtansfullt i blicken.
Duon var så säkra på att publiken skulle kräva ett extranummer att de hade satt ut i programmet vilket det skulle bli. Luis Bonfas "Manha o Carnaval" ur filmen "Orfeu Negro", en film som på femtiotalet hos många födde en medvetenhet om och längtan efter Brasilien och dess musik.
Först spelade Bergström en version som låg nära kompositören Bonfas egen, sedan gjorde båda artisterna i samspel en version på sitt eget sätt. Resultatet blev två olika låtar, var och en med sin dimension. Och det är omöjligt att säga vilken som var "bäst"!
Fakta
Konsert i Örbyhus slott, Orangeriet.
Mats Bergström, gitarr, Magnus Lindgren, flöjt, saxofon och klarinett.
Program: Musik av Antonio Carlos Jobim, Rubem Real Brito, Duke Ellington, Astor Piazzolla, Eric Satie, Francis Poulenc, Magnus Lindgren, Sebastiàn Solaris och Luis Bonfa.