Femtiotalsdoftande rock på Katalin
En mycket generös låtlista och en påtaglig femtiotalskänsla stod på programmet när Stefan Warnqvist såg Eva Eastwood & The Major Keys på Katalin.
Foto: Hans E. Ericson
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Eva Eastwood och hennes grupp fångar tidsandan på ett skickligt sätt inte bara med sin musik, utan även scenkläderna och frisyrerna doftar femtiotal. Den lagom skramliga ljudbilden låter precis som då, med ståbas, klinkande pianospel och doadoakörer. Soloinsatserna är föredömligt korta, fokus ligger hela tiden på att låtarna ska ha det rätta svänget. Man anar att musikerna skulle kunna spela vilken typ av musik som helst men väljer återhållsamhet framför briljerande.
Eva Eastwood & The Major Keys tillhör de grupper som är populära lite i skymundan. Utan att ha blivit överexponerade i media har de hittat en stor och trogen publik, och på Katalin var det närmast utsålt. Under första halvan av spelningen tycktes gruppen dock ha svårt att få igång publiken. Längst fram var det många som entusiastiskt dansade bugg, men lika många stod med ryggen mot scenen och pratade med sina vänner istället för att lyssna. Gruppen själv ingav inledningsvis känslan av att spela på rutin snarare än inspiration. Kanske skulle de göra sig bättre i en mindre lokal. Radiofavoriten Come on in från den senaste skivan gjorde dock succé, och gruppens goda humör var smittsamt.
Efter paus för bland annat skivsignering visade gruppen upp mer energi och ös i låtarna, och hyllningar till James Dean, Jerry Lee Lewis och Rock-Olga lockade fram det bästa hos såväl musiker som publik. Den smäktande Regn, bara regn blev kvällens obligatoriska tryckarlåt och utgjorde spelningens bästa stund.
Eva Eastwood & The Major Keys har gjort bättre spelningar än den här, men det faktum att de bjöd på nära trettio låtar bevisar att deras spelglädje är tämligen svårslagen.
EVA EASTWOOD & THE MAJOR KEYS
Katalin, fredag
Katalin, fredag