För vänner av fadomusik fick helgen en smakstart. Den portugisiska artisten Lula Pena gästade Konserthuset på fredagkvällen och det var närmast fullsatt i sal B.
”God kväll mina damer och herrar”, sa hon på knackig svenska innan hon slog sig ner på en stol mitt på scenen. Pena berättade att hon kvällen till ära tänkte bjuda på en ny repertoar, med resande som tema. Det visade sig också vara enda gången hon pratade med publiken innan det var det dags för extranumren. När hon började spela slöt hon ögonen och låtarna följde på varandra utan paus för applåder eller mellansnack. Först en halvtimme in i konserten gavs publiken chansen att visa sin uppskattning och då möttes Pena av rejäla applådåskor.
Resetemat märktes i såväl musik som ord. Pena skiftade språk i sina texter, från portugisiska till spanska, franska, engelska, grekiska och sanskrit, och hennes djupa röst gav orden känsla och inlevelse. Även om de flesta åhörare antagligen inte förstod mer än en bråkdel förmedlade sångerna ändå starka känslor av vemod, längtan och hopp.
I musiken blandades fado med bossanova, sydamerikansk folkmusik, fransk chanson och traditionella trubadurballader och resultatet blev något alldeles unikt. Penas mångbottnade sånger har komplexa strukturer och en imponerande variationsrikedom. Genom att ta in influenser från andra genrer lyckas hon på ett naturligt sätt både bevara fadomusikens traditioner och samtidigt förnya den. Hon utnyttjade tystnad och oväntade taktbyten för att bygga upp stämningar, och slog på gitarrlocket för att skapa slagverkseffekter. På så vis fick hon till en oerhörd klangrymd, och det lät som om hon hade en hel grupp musiker med sig. Trots att det egentligen inte hände så mycket på scenen rent visuellt gjorde just denna klangrymd spelningen extra fängslande.
Konserthusets ljustekniker bidrog som vanligt mycket till helhetsupplevelsen. Med subtila skiftningar från varmt rödblåviolett till gåtfullt grönlila förstärktes stämningarna i musiken. Musik och scenbelysning var helt i samklang.
Lula Penas spelning kändes på flera sätt som en musikalisk resa genom tid och rum. Musiken målade fram bilder av resor med gamla tiders segelfartyg, från antika platser och små fiskebyar fram till Uppsala och nutid. Denna kväll var det endast lyssnarnas fantasi som satte gränserna. En synnerligen minnesvärd konsert!