Man kan ofta uppleva ett måhända svårdefinierbart men likväl annorlunda musikaliskt förhållningssätt hos framstående japanska musiker, må det vara jazz eller klassiskt, resonerade min kunnige bänkgranne vid onsdagskvällens sena festivalkonsert med den berömde japanske gitarristen Kazuhito Yamashita, samt dennes blott 15-årige dotter Kanahi som fullvärdig instrumentalistpartner.
Och nog fanns det i mina öron en speciell, annorlunda kvalitet i spelet, inte minst när den så samspelta, lyhört synkroniserade gitarrduon tolkade verk av västerländska kompositörer som Bach och Schubert.
Den förres cellosvit nr 6 i Kazuhito Yamashitas arrangemang fick en milt flödande, närmast porlande känsla i duons fintrådiga vävande, där man tyckte sig ana en ornamentik som är väsensskild från det vi är vana vid. Och likväl handlade det mindre om det rent tekniska instrumentvirtuoseriet - som kunde slinta här och var - än om ett slags klanglig atmosfär i duons spel.
När man efter en stund vande sig vid Kazuhito Yamashitas något veka ton och dottern Kanahis stundtals lite stela ansats, fanns det en hel värld att upptäcka i detta händelserika spel där de båda gitarristerna interagerade i minsta detalj och växlade huvudroll med varandra. Deras tolkning av några satser ur Rimsky-Korsakovs Scheherazade blev till en trollbindande kammarmusik som spände från återhållen pyrande glöd till ett rytmiserande med snudd på flamencokänsla, utan att någon gång förlora verkets stämningsvalörer och melodiska förlopp ur sikte.
Kanahi Yamashita tolkade ensam Largosatsen ur Dvoraks Nya världen-symfoni med fin melodibehandling i ett dröjande, avklarnat spel där pauseringen hade stor betydelse, och i den avslutande Schubert-sonaten Arpeggione D 821 kom duons sublima samspel väl till pass, med en rörligt spänstig rytmik samt här också en kraftfullare ton från pappa Kazuhito som i någon mån tycktes ändra sin spelteknik.
Hans hustru Keiko Fujiies komposition The night visade en fin känsla för de klangliga möjligheterna hos gitarren som instrument, även om man saknade lite av en bärande tråd. Sammantaget en spännande, annorlunda gitarrkonsert i den just nu pågående gitarrfestivalen som ju utmärks inte minst av sin fantastiska mångfald.