Eva Eastwood behärskar dåtidens stilar

På skivan En ny stil i stan från 2004 hyllar Eva Eastwood rock'n'roll-vågen på 50-talet. Det känns också som att hon är 50 år för sent ute. Nya skivan har visserligen snart sålt guld, men hade det varit 50-tal skulle hon varit en av våra största stjärnor. Konserten på Katalin är en utklassning av de flesta svenska artister som var verksamma då.

Men det finns fördelar med att vara sent ute också. Tekniken har utvecklats och med perspektiv på musiken är det ju bara att välja och vraka bland influenser som står sig än i dag, i stället för att vara blint fångad i genren man spelar i.
Det gör hon friskt. Träskblues i He's gonna be my boy, rockabilly i Rockabilly Willy och 70-talshårdrockig rock i nya singeln The beat goes on. Själv jämför hon det sistnämnda med Joan Jett, vilket inte är helt långt borta. Gemensamt är att alla stilar är gamla och att Eva Eastwood och Confidence band behärskar dem utan och innan.

Trots att det stilmässigt ligger ganska långt ute i periferin på den nuvarande musikkartan så lyckas Eastwood förankra sina kompositioner i ett nu, samtidigt som de lätt kunde förväxlas med klassiker. Zero hero är en svada riktad mot jobbiga killar i hennes sons lågstadieskola. Gothenburg alone handlar om saknaden efter familjen på turnéer, trots att hon är glad.
- Det här är inga dansbandsleenden utan äkta glädje, säger hon.
Bäst respons från publiken får rocklåtarna på svenska i 50-talsstil, som Allting om Kjell i extranumret. Tre personer dansar framme vid scenen. En man ligger på golvet och filmar för att inte missa något.

Eva Eastwood behärskar dåtidens stilar

Andreas Jakobsson såg Eva Eastwood utklassa de flesta artisterna som var verksamma på 50-talet.