Uppsalabaserade gospelkören The Gloryfires firar nästa år sitt 20-årsjubileum och tjuvstartade festen med en hejdundrans och högenergisk tillställning på Katalin. Med specialinbjudna gästartister, klädbyten och en konferencier kan man inte klaga på den höga ambitionsnivån.
Även om gospelmusiken oftast har ett kristet budskap vill man vara tydlig med att körverksamheten är religiöst obunden. The Gloryfires uppträder i icke-konfessionella, icke-binära unisex-kåpor, och körledaren Johanna Engholm arbetar utifrån en uttalad feministisk utgångspunkt. Här får basar och tenorer tillfälle att locka fram en mjukare ton, medan sopraner och altar uppmanas att ta plats och ”manspreada”, som Engholm uttrycker det.
Det uppstår dock oklarheter kring vem musiken egentligen vänder sig till. Rimligtvis borde det inte råda några större tvivel – allt är till synes som vanligt. Kören är placerad på scenen, scenljuset är tänt och växlar kontinuerligt mellan blått, vitt och rött, ljudteknikern står bänkad bakom mixerbordet och publiken befinner sig nedanför scenen, med blickarna riktade mot det pågående evenemanget. Trots detta uppstår en undran: för vem framförs musiken?
Under större delen av konserten får man intrycket att avsändaren och mottagaren är densamma. Artisterna på scen har nämligen en iögonfallande benägenhet att applådera sig själva mellan låtarna, trots att den uppmuntrande publiken redan fyller denna funktion. Även om det kan vara ett sätt att visa sin uppskattning för de andra körmedlemmarna blir effekten aningen egendomlig. Men det är klart – någonstans fungerar det utmärkt som ”empowerment”.
Konserten har några musikaliska höjdpunkter. Engholm lyckas på ett intressant sätt att få den fyrstämmiga kören att låta som en unison käftsmäll. I de bästa stunderna låter det övertygande och upplyftande, även om det stundtals spiller över i övertändning.
Det visar sig också vara ett genidrag att engagera Hammondorganisten Andreas Hellkvist som klistrar ihop ljudbilden på ett snyggt sätt. Hellkvist framför även ett par egna låtar, däribland nykomponerade ”Just Flowing” som får kompbandet att gnistra till lite extra. Med sin musikalitet har han förmågan att göra alla på scen mer fokuserade och inkännande, vilket såklart gynnar helheten.