Barbara Hendricks hemsida berättar att hon just kommer från uppträdanden i den franska tevekanalen France 2 och på Olympia i Paris. Den 12 juli sjunger hon på Blidö bio, Blidö. Sweden. Denna internationella artist som har sjungit på alla de stora operahusen delar numera sitt artistliv mellan stora och små evenemang, helst i sina adopterade hemländer Frankrike och Sverige.
De allra största rollerna har hon inte sjungit, kanske för att hon inte har velat ägna sig odelat åt operakonsten. Hon är en förnämlig romanssångerska, en utmärkt jazzsångerska och en fantastisk tolkare av spirituals.. Dessutom har hon ett stort humanitärt engagemang. Hon har grundat Barbara Hendricks Stiftelse för fred och försoning, hon är ambassadör för FN:s flyktingkommissariat, och fem gånger hedersdoktor.
I lördags var hon alltså i Lövstabruks vackra kyrka med ett program med musik från Monteverdi och framåt. Kanske var kyrkorummet inte idealiskt för hennes operaskolade röst eller kanske satt jag inte idealiskt placerad men tonen lät ibland något grumlig. Det stundtals kraftiga vibratot bidrog också till att enstaka toner kunde låta orena; man var helt enkelt osäker om vilken ton som sångerskan sjöng.
Efter att ha sagt detta måste man ändå kapitulera för den 63-åriga Barbara Hendricks enastående föreställning. I Monteverdis Lamento d’Arianna gestaltade hon fantastiskt fint en förtvivlad kvinnas klagan och Purcells Music for a While och Lord, What is Man? gavs en mjukt vemodig tolkning. Francks Panis Angelicus och Gounods Ave Maria var säkra nummer.
Ändå kändes det som om sångerskan hittade hem när hon sist i sitt program sjöng en samling spirituals. Den spänst och svikt med vilken hon sjunger dessa sånger, skapade av anonyma svarta slavar i den amerikanska södern, kan få efterlikna. Förtröstan på bibelns budskap om en bättre värld efter döden blandas i dessa spirituals med den glödande längtan efter frihet här på jorden som fortfarande är mångas arvedel idag. Efter långa applåder fick publiken ett extranummer: de gamla sångerna Oh, Freedom och We shall overcome illustrerade att det fortfarande finns djupa klyftor att överbrygga i världen, vissa av dem på nära håll.
Barbara Hendricks åtföljdes av de framstående artisterna Björn Gäfvert och Anders Ericson. Förutom att förnämligt ackompanjera sångerskan framförde dessa var sitt solostycke. Gäfvert spelade på orgel concerto i G-Dur av Bach och Ericson på teorb fyra satser ur en danssvit av Robert de Visée, Båda gjorde detta alldeles utmärkt.