”-Alla sade "din låt är jättebra, men det är ingen mellolåt". Så jag är fortfarande helt chockad över att jag gick vidare”.
Ace Wilder hade svårt att dölja sina förvånade känslor när UNT mötte henne i upptakten till Globen-finalen, efter att svenska folket gett sitt bifall i delfinalen. Expertisen hade fel. Blott en hårsmån skilde henne till slut från en Eurovision-plats med ”Busy doin’ nothin”. Med viss risk för att gå i samma fälla, men hade inte 31-åringens nitiska ”in your face”-pop egentligen varit idealisk för en effektkänslig Eurovision-publik? Alice Kristina Ingrid Gernandt får istället slicka såren med en omfattande genombrottsturné och Allsång På Skansen-inbjudan.
Frågan är emellertid hur pass varmt det där järnet är? Birger Jarl är tämligen välfyllt denna onsdagnatt, men det vore samtidigt en överdrift att påstå att alla betalande pallrat sig hit enkom för Wilders skull. Efter obligatorisk uppvärmning av Wilders hus-DJ så intar huvudpersonen scenen, flankerad av två streetdansare. Hon bibehåller temperaturen genom nya smittande singeln ”Just do it”, den naturliga förlängningen av ” Busy doin’ nothin´s” catchiga uppbyggnad.
Huvudingredienserna i stockholmarens än så länge lätträknade produktion kretsar runt lättsmälta EDM-grunder, smaksatt med lika delar r’n’b och hiphop. Släktskapet med till exempel Icona Pop:s ögonblicksbejakande framtoning är svårt att förbise, där extasen ständigt lurar runt nästa krök. Musik som gjord för att korka upp en lill-lördag, i syfte att för stunden glömma allt vad arbetsverklighet innebär.
Det här innebär samtidigt att vissa inslag upplevs som barnsligt publikfriande och konventionella, något som också delvis “Just do it” hemfaller i. Men när Wilder sanerar högstadiediscot helt och hållet ifrån klibbande Hubba Bubba-rester öppnas porten till en avsevärt mognare artist. I bas-översköljande ”Bitches like fridays”, som för tankarna till ASAP Rockys ”Wild for the night”, finns en pondus och kapacitet som borde utforskas vidare.
Vilket ess i rockärmen som Wilder plockar fram som avslutning har ni listat ut vid det här laget. En märkbart exalterad främre åhörarfålla, som växer sig dubbelt så stor bara några sekunder in i Mello-hiten, gör gemensam sak i att hånle ikapp åt arbetslinjens plikt. Efter att en leende Wilder flyktigt tackat för sig bottnar ändå det bestående intrycket, något ironiskt kan tyckas, att det hela var just en vanlig dag på jobbet. Inte så värst mycket mer.