I torsdags intog radio- och tevepersonligheten Charles Hazlewood Kammarorkesterns podium. På hans hemsida läser vi att det centrala i hans gärning är en enorm lidelse för att engagera en vidare krets för stor musik. Denna ambition blev tydlig när han som inledning till varje stycke med stor pedagogisk skicklighet länge och entusiastiskt talade om det verk som vi skulle få höra. Publiken var med på noterna och konserten blev så en stor och rik musikupplevelse. Be Charles Hazlewood komma igen!
Han hade valt fyra kompositörer, alla stora beundrare av äldre mästare, och fem verk som inte är välkända standardverk. Först Barbers violinkonsert, ”ett stort utbrott av solsken”, där Klara Hellgren briljerade framför en följsam orkester. Behagfulla melodislingor avbrutna av dissonantiska utbrott i de två första satserna följdes av ett frenetiskt presto i den tredje. Framförandet belönades med stora ovationer.
Schnittkes märkliga stycke MozArt à la Haydn börjar med en tunn knappt hörbar ton och enligt tonsättarens anvisningar salongen i mörker, men exploderar plötsligt i ljus - man tänker på ”und es ward Licht!” i Haydns Skapelsen. Olika Mozart och Haydncitat vänds och vrids av de tretton stråkarna. Efter flera humoristiska infall lämnar de till sist scenen medan musiken krymper ihop till den tunna ton som inlett stycket och salongen försänks åter i mörker.
Arvo Pärts stycke om Bach som biodlare tillhör mina favoriter. Det spelades utomordentligt med ytterst naturtrogna biljud. När bisvärmen försvunnit in i kupan låter Pärt stycket sluta som en överjordiskt vacker Bach-koral. I ungdomsverket Collage sur B.A.C.H. mixas de fyra tonerna till en stark brygd. Hazlewood balanserade fint Bach-citaten mot de kontrasterande våldsamma klustereffekterna och skapade en harmonisk helhet.
Som avslutning fick vi höra ”Mozart genom Tjajkovskijs öron”; den förres välkända musik draperad i den senares orkesterspråk - med dirigentens ord ”en hängiven vandalisering”. Åter imponerade orkestern med gediget spel och briljanta soloinsatser av bl a Nils-Erik Sparf och Lena Jonhäll på klarinett.