En stjärna i världsklass är född

"Vad är det som händer?" säger Salem Al Fakir ungefär i mitten av konserten. Han verkar själv i det närmaste chockerad över den generösa publikresponsen. Men det som händer är bara att han får precis det gensvar han förtjänar. Den här turnépremiären visar att en ny svensk artist av världsklass är född. This is who I am är ett imponerande debutalbum, men att låtarna skulle kunna lyfta såhär mycket live hade jag aldrig kunnat gissa.

Någon färsking i branschen är han ju inte egentligen. Salem Al Fakir har en karriär som klassisk musiker bakom sig. Men det känns ändå inte som att hans ledighet på scenen i första hand grundar sig i erfarenhet. Jag ansluter mig snarare till albumtitelspårets förklaring att det är den han är. Salem Al Fakir verkar född på scenen, född för scenen och bosatt där för jämnan. När jag står i publiken är det som att jag har fått hälsa på hemma hos artisten en helt vanlig kväll. Därav det avslappnade. En låt bryts mitt i för prat med publiken. Inövat antar jag, men det känns inte så. Även mellansnacken verkar helt spontana.

Men det är förstås inte bara Al Fakir själv som förtjänar beröm. Bakom varje stor artist finns ett band med skickliga musiker. Och Salem Al Fakirs band gör verkligen ett hästjobb när de hela tiden slår avgörande passningar till den nyckfulla huvudrollsinnehavaren. Även Internal Dread bakom mixerbordet, som smyger in sköna dubmattor i musiken, har minst tio fingrar med i spelet.

Resultatet av alla faktorerna är makalöst snyggt. Skivans tidlösa soul, som känns bekant utan att man riktigt kan placera den, förvandlas på Katalin till något tidsbestämt till här och nu. Och det är bäst att man fångar kvällen, för just på det här sättet kommer man aldrig att uppleva Salem Al Fakir igen.

Det är väl något sådant publiken försöker med när den ropar in honom en andra gång. Men det resulterar bara i att han kommer in och talar om att han inte har något mer att spela, men att han kommer igen och då ska han ha övat in 10 000 låtar till. Det stannar alltså vid en något för kort konsert. Men det finns en tillfredställelse över att vara otillfredställd och vilja ha mer också. Då kan man vara säker på att man upplevt något bra.

En stjärna i världsklass är född

Andreas Jakobsson såg Salem Al Fakir som spelade tidsbestämd och mycket snygg soul.