Luften var tjock av förväntningar redan i kapprummet. En fulltalig publik hade infunnit sig i Konserthuset för att vara med om operastjärnan Malena Ernmans julkonsert. Konserten följde mönstret från tidigare år med en andligare första del och en värdslig andra.
Kanske satt publiken och väntade på den spexiga finalen för applåderna var ganska tama under första hälften trots att den innehöll några toppnummer. Bäst var det allra första, ”Laudamus te” av Mozart med underbar koloratursång. Några välkända julsånger gjordes också mycket bra. ”Till Betlehem mitt hjärta” och ”Greensleeves” serverades i nya spännande arrangemang.
Ernman är en lysande artist med fullkomligt grepp om sin repertoar. Hon missar aldrig en ton och hon har en sällsam förmåga att gripa åhörarna med sin röst. Mellan numren punkterar hon dock gärna den stämning som hennes sång har byggt upp med ibland litet plumpa skämt. Det blir en effekt som förstås är medveten och publiken verkar vara med på noterna men för mig är det ett litet problem. Tror hon på sin musik när hon så tydligt markerar distans till den? Följden blir att man inte berörs lika mycket av de sångnummer som följer.
Den eminente gitarristen Mats Bergström kompade under hela programmet och fick även ett par solon efter paus. Åsa Jinder med nyckelharpa och vacker sångröst lät ibland litet mekanisk i sitt spel men ”Andakten” av Erik Sahlström var perfekt. Svenska stråkensemblen med flera av Kammarorkesterns medlemmar var suveränt bra särskilt i Vivaldis ”Vintern” med Åsa Wirdefeldt i solostämman.
Det obligatoriska lussespexet efter paus kändes överflödigt och det var snart glömt för det följdes av några riktigt bra nummer. Ett var ”Änglarna i snön” som Åsa Jinder sjöng oerhört fint. Ett annat var en upphottad version av ”God rest ye merry”.
Så här långt i programmet började många skruva på sig. När kommer Disneyfigurerna? Jo, det blev en Grande finale natale även i år med Ernman som mus, kolibri, dvärg och Snövit, Mats Bergström som Blyger och Svante Thunberg som Lufsen. Och ja, Ernman hjulade i år också. Alla älskar det här finalnumret; måtte det förbli i Ernmans julkonserter lika länge som Kalle Ankas jul finns i teve på julafton. Sångerskan och hennes gäster hyllades med stående ovationer och släpptes inte förrän hon gjort två extranummer. Se det var en riktig julkonsert!