Med endast akustisk gitarr som ackompanjemang gjorde Di Leva entré på Katalins scen. Det hade i förväg aviserats att han skulle bjuda på en intim spelning, där han skulle varva låtar med att berätta lite om låtarna. En sådan spelning har alla förutsättningar för att bli extraordinär. Under sina decennier som artist har Di Leva byggt upp en stor låtskatt med hög lägstanivå och att få höra hans sånger i avskalat format sker inte varje dag. Han har också gjort otaliga förstklassiga spelningar genom åren, så förväntningarna i förväg var på topp.
Di Leva gav ett avspänt intryck och redan i inledande ”Ingen kan köpa livet” stämde publiken upp i allsång. Låten fick extra resonans av att spelningen inföll samma dag som ”Skandinaviens största shoppinggalleria” invigts några mil bort. Di Levas intresse för andliga frågor är ingen hemlighet och textens kritik mot konsumtionshets är välformulerad. Framförandet blev en mycket stark inledning av spelningen.
”Jag har ingen repertoar ikväll” sa Di Leva i spelningens början. Han utlovade att kvällen därmed kunde bli överraskande också för honom själv. Detta visade sig inte vara enbart av godo. Mellansnacket blev en blandad påse. Han har en befriande självdistans, där han konstaterade att en del nog uppfattar honom som ”en tomte som sitter och tittar på blommor” men att han också är både internetnörd som gillar att bygga hemsidor, kollar sitt utseende i spegeln om morgnarna och faktiskt besöker shoppinggallerior ibland.
Humorn och självdistansen var ett plus, men han gav också intrycket att inte vara helt fokuserad, som om han inte tänkt ut i förväg något att säga och ibland tappade tråden helt. Det blev lite för mycket av det goda, på bekostnad av låtlistan. Spelningen varade i en timme och fyrtio minuter, men rymde bara nio låtar i det ordinarie setet och två extranummer.
Musikmässigt höll spelningen högsta klass. Den skärpa som bitvis saknades i mellansnacket var helt på plats när han framförde låtarna. Han är definitivt en genialisk låtskrivare och att få höra akustiska versioner av låtar som ”Vad är frihet”, ”Vem ska jag tro på?” och ”Vi har bara varandra” var en oförglömlig upplevelse. De årsaktuella singlarna ”Ord och inga visor” och ”Superhjältar” är styrkebesked av en av landets bästa låtskrivare, och de akustiska versionerna överträffade skivversionerna med råge.
Di Levas Katalinspelning får godkänt, men balansen mellan musik och mängden mellansnack lämnade en del att önska.