En pampigt klingande kör och orkester
Fyris Kammarkör och Kungliga Akademiska Kapellet presenterade en konsert i Missionskyrkan i lördags, med Lars-Erik Larssons kantat Förklädd Gud som publikmagnet. Ett mycket lyckat arrangemang tycker Gunnar Tibell.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Staffan Lindbergs visa I lövsp...rickningen (sic!) inledde - den vann förresten en vårsångstävling 2005. Har man hört den förstår man varför titeln skrivs just så. Betydligt stillsammare blev det med Förvårskväll av David Wikander, men redan efter dessa två låtar hade kören presenterat sig som en rensjungande och tydligt textande ensemble som dirigenten tycks ha mycket god kontakt med. Charles V. Stanford är en oerhört mångsidig irländare vars körsång The Blue Bird också kräver en sopransolist. Här fick Maike Gallwitz göra sig hörd, ibland med bara en enda lång ton som spets på körens harmonier.
Mera utländskt blev det åtminstone i texterna med Fyra Lorcadikter, tonsatta av Martin Bagge. Texterna lästes före var och en av dikterna av recitatören i Förklädd Gud, Linus Tunström - ett mycket uppskattat initiativ som gjorde att körens egen textning blev lätt att uppfatta. I Psalmo Brasileiro av Jean Berger kunde Fyriskören visa sin förmåga att ta ut svängarna i sydamerikanska dansrytmer. Håkan Parkmans underfundiga tonsättningar av två sånger av Shakespeare svängde det också om. I It was a Lover and his Lass har tonsättaren lagt in en del instrumentaleffekter, bl.a. ett mycket överraskande enda slag på triangeln som avslutar sången. Dessförinnan fick vi ett smakprov på Robert Sunds eminenta arrangemang genom framförandet av Karlfeldts dikt Jungfru Maria som tonsattes av Nils Söderström för drygt 70 år sedan.
Så var vi framme vid konsertens affischattraktion, Förklädd Gud, den mycket folkkära lyriska sviten till text av den inte mindre folkkäre Hjalmar Gullberg. Det blev dags för Akademiska Kapellet att ta plats liksom en betydligt utökad kör, med inslag från flera andra Uppsalakörer. Musiken har många kvalitéer och man kan föreställa sig den nästan som terapi för vårt folk i en krigisk tid, 1940. Texten har hämtat drag från antik mytologi och beskriver guden Apollons besök på Jorden där han bland sina uppdrag har att trösta människor som han stöter på.
Nils Pålbrant kan verkligen glädjas åt ett mycket lyckat framförande med pampigt klingande kör och orkester liksom med utmärkta solister: Maike Gallwitz, sopran, Johan Sundelöf, baryton och som recitatör Linus Tunström. Väl valda tempi vittnade om en genomtänkt planering och den goda kontakten med musiker och sångare stod sig genom hela verket. I orkestern märktes framför allt blåsarsektionerna - så har ju kompositören velat ha det, inspirerad av skalden: "Vem spelar på en pipa, en låt av gryningsluft?". Vilken fin hyllning till universitetets tidigare Director musices Lars-Erik Larsson som föddes den 15 maj för precis ett hundra år sedan!