En nytänd Bob Dylan

Men tisdagens Debaser-spelning, som jag inte såg själv men har läst recensionerna av, var inget undantag. Nytändningen är uppenbar. Om den sedan beror på att det här handlar om en turnépremiär eller inte är svårt att säga och spelar egentligen ingen roll.

Innan konserten spelas Aaron Coplands mäktiga Fanfare for the Common Man, som antyder att det är något stort på gång. Och om det är något Globen-konserten visar är det att Bob Dylan i form och på gott humör (för att vara han) fortfarande är något stort. Någon publikfriare är han inte. Men redan andra låten är en version av Don´t Think Twice, It´s All Right, som inte ligger längre från 60-talet än vad som är nödvändigt för att den trots allt ska kännas fräsch.
Men trots att konserten bjuder på flera klassiker så är det låtarna från senaste albumet Modern Times som imponerar mest, mest av alla den magiskt vackra Nettie Moore och den mangelbluesiga Thunder On The Mountain.

De senaste låtarna går också bättre hem hos publiken än de flesta av klassikerna, vilket troligen beror på att de är mer albumkorrekta. Undantaget är Like A Rolling Stone, som är förvillande lik den mest kända liveinspelningen från det märkliga albumet Self Portrait och får Globen att explodera. Efter den känns extranumret, med Spirit On The Water och en näst intill oigenkännlig version av All Along The Watchtower, överflödigt.
Klart är att Dylan är piggare än på länge och, trots att konserten totalt saknar mellansnack, mer publiktillvänd. Ingen kaxig folksångare på strax över tjugo, men väl en kaxig 65-åring som för första gången på länge verkar riktigt spelsugen. Stundtals tittar faktiskt till och med ungdomens gnälliga röst fram mellan revorna i den registerlösa rökröstsmattan.

Och klassikerna, där alla den här gången inte blir totalslaktade, får mig att börja tänka Miles Davis och den där konserten 1991, när han för första gången sedan 50-talet spelade gamla 50-talslåtar. Kanske när den sista delen av Memoarer släpps. Onsdagskvällen i Globen visade i alla fall att det fortfarande är något att hoppas på.

En nytänd Bob Dylan

Efter att ha sett Bob Dylan två gånger de senaste åren trodde jag faktiskt aldrig att jag skulle få sätta ett betyg över medel på någon av hans konserter.