En ny klassiker
Det råder ingen som helst tvekan om att Sven-David Sandströms Messiah är ett mästerverk som kommer att regelbundet återkomma på världens musikestrader. Per Åberg hör en ny klassiker.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Man spårar många influenser i musiken men det är framför allt Sven-David Sandströms eget tonspråk, mer utvecklat och fulländat än i tidigare verk. Musiken är framför allt påfallande vacker. Den är inte lättspelad och inte heller lättsjungen. Körerna gjorde en fenomenal insats och varken extremt höga eller låga toner eller svåra rytmer och synkoperingar beredde problem. Orkestern hade inte en enda svag punkt och var en fullvärdig partner till sångarna. Solisterna briljerade i både snabba och lyriska partier i soli, duetter och trios. Maestro Stefan Parkman höll samman allt detta på ett beundransvärt sätt.
Musiken i del ett, som bebådar Messias födelse, är återhållen med en del oväntat mörka inslag. Kören For unto us är en mästerlig julsång och sopran-alt-duetten He shall feed his flock smäktande skön. Del två, passionen, inleder dystert som sig bör. I körpartierna förekommer utbrott av sorg medan solisternas bidrag är mera meditativa. När texten övergår till att beskriva den segrande Messias stegras intensiteten mot den avslutande hallelujakören som är både märklig och mäktig. Del tre, återuppståndelsen, blir en värdig avslutning med en oförglömlig sista sats.
Messiah har på åtta månader redan uppförts ett stort antal gånger. Jag vill påstå att verket redan är en klassiker som kommer att återkomma många gånger i framtiden. Det kändes som om aulapubliken som gav musiker och tonsättare en lång stående ovation delade denna åsikt.
Messiah, oratorium för orkester. Kör och solister i universitetsaulan söndag den 14 mars 2010. Gävle symfoniorkester, Gävle symfonikör, Uppsala Akademiska Kammarkör och kör och Fyris Kammarkör under ledning av Stefan Parkman. Solister: Karin Roman, sopran, Ivonne Fuchs, alt, Timothy Fallon, tenor, Bernd Valentin, baryton.