En kväll med en levande legend

Stefan Warnqvist fick se en levande legend i sitt esse när James Taylor spelade på Cirkus i Stockholm på söndagskvällen.

Foto: AP photo

Konsert2008-04-21 12:40
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Med över 40 miljoner sålda skivor sedan skivdebuten i slutet av 60-talet har James Taylor haft en makalös karriär. På söndagskvällen förärade han Cirkus i Stockholm med en akustisk spelning och lokalen var fylld till bredden.

Scendekorationen slog an tonen redan innan James Taylor och hans keyboardist Larry Golding hunnit gå på scenen. Ett vinrött draperi i bakgrunden, mysbelysning, en pall och en flygel skvallrade om ett gemytligt och personligt anslag. Det visade sig också bli fallet. Först ut på banan blev Something in the way she moves, som Taylor med karakteristisk självdistans beskrev som en låt han skrivit år 1903.

Mellan låtarna visade Taylor diabilder på en stor skärm och berättade personliga anekdoter om de olika låtarnas bakgrund. En del av dessa monologer var av det längre slaget, vilket fick honom att lakoniskt kommentera att "I don't like music, I prefer to talk" och "The song is not as long as the introduction, I'm sorry". Anekdoter om Carole King, Joni Mitchell och Beatles blandades med udda filmsekvenser, som till exempel tv-bilder av Richard Nixons avgång och en svartvit arkivfilm från en rysk militärparad övervakad av Stalin. Det senare som ackompanjemang till klassikern You've got a friend, efter att Taylor sagt att ibland blir bilderna som visas väldigt fel.

Humorn var aldrig långt borta. Vid ett par tillfällen rullades ett gigantiskt självspelande trumset i trä in på scenen och i några andra låtar medverkade en förinspelad kör på videoskärmen, något som Taylor kallade för "video karaoke".

Ibland blev monologerna och de visuella inslagen distraherande, men för det mesta förstärkte de kvaliteten i Taylors stora repertoar. Bland många pärlor var Carolina in my mind, Copperline och Never die young allra bäst denna kväll. Som extranummer kom Walking my baby back home, där publiken sjöng den svenska översättningen (Sakta vi gå genom stan) medan Taylor såg ut att njuta av varje sekund.
James Taylor visade denna kväll varför han är en levande legend.
JAMES TAYLOR
Cirkus, Stockholm, söndag