The Waterboys har funnits i olika inkarnationer sedan tidigt 80-talet. Musikaliskt har de genom åren bjudit på kvalitativ storbandsrock, tagit in influenser från irländsk folkmusik, återuppfunnit sig själva som akustisk trio, tonsatt den irländske poeten W.B. Yeats och på senaste albumet ”Modern blues” har de åter full rocksättning och drar åt det bluesiga hållet. Karismatiske sångaren och gitarristen Mike Scott är den ende som varit konstant i alla år. Gruppens popularitet har haft toppar och dalar, men i Sverige har de alltid haft en trogen publik. På lördagskvällen var det dags för deras enda Sverigespelning i år, på den nya Backstagescenen i Botaniska trädgården.
Mike Scott och hans mannar var taggade från start under Uppsalaspelningen. Låtlistan bjöd på några smakprov från det aktuella albumet, men i huvudsak blev det klassiker från 80- och 90-talen. Publikfavoriter som ”A girl called Johnny”, ”We will not be lovers” och ”Glastonbury song” gjorde succé liksom den nästanpunkiga tolkningen av “Roll over Beethoven”. På scen tog gruppen chansen att förlänga många låtar med improviserat jammande och tack vare deras spelglädje växte dessa låtar när de fick sträcka ut sig på det viset. De sex musikerna är sanslöst samspelta och såg i varje ögonblick ut att digga med i den egna musiken. Inte minst keyboardisten Brother Paul charmade publiken med sin outsinliga energi. Han skrattade sig genom spelningen, headbangade till varje låt och tog varje chans att bjuda på ösiga orgelsolon.
Gruppen har inte glömt sin faiblesse för irländsk folkmusik. Ensamma på scen gjorde Mike Scott och fiolspelaren Steve Wickham, kärnduon, en makalös version av ”The raggle taggle gypsy”. Visuellt var det också en av spelningens mest minnesvärda stunder, med Wickham i svart sammetskavaj, blåvitprickig jätteslips, cylinderhatt och mörka solglasögon och Scott i brun kostym, hatt och solglasögon. Skuldra mot skuldra stod de vända mot varandra och med närmast manisk inlevelse byggde de upp intensiteten i den gamla folksången.
Tillsammans med resten av bandet bjöd de sedan på en mäktig final bestående av ”The whole of the moon”, ”Fisherman’s blues” och, som kvällens enda extranummer, en tung, bluesrockig tolkning av Princelåten ”Purple rain”.
The Waterboys tidlösa musik fortsätter att beröra och denna Uppsalaspelning var ett imponerande styrkebesked.