Öl och matos, svett och sommarregn, växter och fontänvatten. Dofterna är många när Botan bjuder på konsertkväll. Och hedersgästerna i Uppsala denna fredagskväll är inga mindre än lundasonen Jason Timbuktu Diakité och hemvändaren Veronica Maggio. Och med två av årets mest hyllade och omtalade artister kan förväntningarna inte vara annat än skyhöga, speciellt inte med tanke på att Veronica Maggios spelning i Botan varit efterfrågad under flera års tid. Men först ut att ställa sig på scenen framför orangeriet är Timbuktu & Damn!
Han är en av Sveriges mest politiska artister med albumet "För livet till döden", sprängfyllt av ställningstagande stoff, i ryggsäcken. Och uppfriskande nog är den politiska skärpan med även på livescenen. Inramad av ett stilla sommarregn lägger Timbuktu in högsta växeln direkt från start och redan under andra låten ("Spring") har publiken fått upp värmen. Trots att Timbuktu inte bjuder på någon märkvärdig scenshow är det med enorm energi han suger till sig publikens uppmärksamhet.
Med sparsmakat men träffsäkert mellansnack matas hitlåtarna ut över trädgården och bäst är "Annie Leibovitz" och den funkiga versionen av extranumret "The botten is nådd". Med dansglädje, tajt rapp och en imponerande sånginsats är Timbuktus halva av konsertkvällen sammanfattningsvis en där det är omöjligt att stå still.
När Veronica Maggio så äntrar scenen har regnskuren har passerat och himlen skiftat färg till grå och rosa nyanser visar Botaniska trädgården upp sig från sin bästa sida. I skymningen kommer dessutom den ståtliga scenen till sin rätt. Och Veronica Maggio tar verkligen tillfället i akt och bjuder på en ljus- och scenshow utöver det vanliga.
Och nu kommer också alla låtar som publiken hoppats på. Det är hitsen "Hela huset", "Sergels torg", "17 år" och extranumret "Hädanefter". Veronica Maggio bjuder på en genomarbetad, påkostad, snygg och rätt så säker konsert. Kanske är det de höga förväntningarna från hempubliken som gör att det hela känns lite väl tillrättalagt, eller så är det bara ett kvitto på artistens perfektionism. Men visst ger hon sin publik vad den vill ha och det med den äran.
Som komplement till varandra är Maggio och Timbuktu superba och konsertkvällen som helhet är en i toppklass. Kanske att kvällens stora stjärna ändå är konsertplatsen själv. För nog är det något magiskt i luften i Botaniska trädgården den här fredagskvällen och visst kan den magin bara beskrivas med ett ord: uppsaliensisk.