En konsert fylld av glädje

Två musiker framträdde på lika villkor - absolut inget solist/ackompanjatörförhållande. De uppträdde såväl gemensamt som separat. I konsertens första verk, polske tonsättaren W Lutoslawskis Danspreludier, hanterade musikerna klanger och rytmik med sublim blandning av precision och stora bågar.
I franske tonsättaren F Poulencs sista verk, Sonat för klarinett och piano (som kom att uruppföras vid tonsättarens begravning med B Goodman och L Bernstein) spelades med extrem dynamik och uttrycksvilja. Tonsättarens typiska blandning av översinnligt vackra och snudd på vulgära partier hanterades inkännande, särskilt mellansatsen var smärtsamt vacker.

I andra konserthalvans första verk, C Debussys Première Rhapsodie, demonstrerade båda på bästa sätt klangvalörernas värde i uttryckets tjänst. Pöntinen själv åstadkom en alldeles egen tolkning av fem preludier av samme tonsättare; yvig i teknik, gestik och dynamik, ändå på något vis analyserande spel.

M Frösts egna verk Voices on Wings för klarinett/sång, senare dialog med inspelade klarinettljud blev till ett fascinerande, nästan skrämmande vackert ljudspel. Båda konserthalvorna avslutades med verk där musikerna fick ta ut svängarna ordentligt. Fyra av J Brahms Ungerska danser tolkades tekniskt skickligt och med mycket rubaterat spel, ett slags väl inövad spontanitet.

Som officiell avslutning på hela konserten spelade så de båda ett eget urval och egna arrangemang av Klezmer Dances. Full fart åt alla håll utan att sätta krokben på sig själva. Rolig final på en konsert som gjord för att demonstrera glädje och förundran över musikens uttryckskraft.

En konsert fylld av glädje

En konsert fylld både av kunskap, virtuositet och en slags andlös upptäckarglädje, anser Anders Bragsjö om kammarmusikföreningens fredagskonsert i Alfvénsalen.