När jag före konserten planerade denna recension tänkte jag börja den med ett roligt citat om hur en altfiol kan låta. Men jag vill inte på det viset banalisera den enastående upplevelse som måndagens konsert blev. Hennes viola har en djup, varm och innerlig ton, sjungande och kraftfull som en cello, smidig och lätt som en violin. Redan i första numret, första satsen ur Schuberts arpeggionesonat, anade vi att det skulle bli en fantastisk konsert med tekniskt högtstående och samtidigt känsligt spel.
Nästa nummer, Arne Nordheims ”Brudd for bratsj”, ett kargt svårspelat solostycke med ekon av hardangerfela följdes attacca av första satsen ur Bachs första cellosvit arrangerad för viola och aningen övergick till visshet.
Arrangemanget för viola av William Primrose av Paganinis La Campanella utgjorde kulmen på första avdelningen. Tänk att detta eteriska violinstycke kan framföras på altfiol och klinga så annorlunda, och ändå lika skönt! Ellen Nisbeth levererade med pondus en tolkning som fick alla framföranden på violin jag hört av stycket att verka mjäkiga. Josephine Hsieh vid pianot gav med sin ovanliga tekniska begåvning god support i detta dubbla kraftprov.
Efter paus fick Josephine Hsieh två egna solostycken. Maj ur Tjajkovskijs Årstiderna gav hon med sin flyhänta tolkning en musikalisk blommande skildring av våren. Ur den originelle amerikanen William Bolcoms humoristiska Garden of Eden Suite följde så två ragtime där pianisten till publikens förtjusning tog ut svängarna i ett kontrastrikt framförande.
Sist kom stycket som alla väntat på, det med vilket Ellen Nisbeth vann Sveriges Radios solistpris i lördags: Béla Bartóks violinkonsert. Piano fick för kvällen ersätta symfoniorkestern men Josephine Hsieh gjorde allt för att det inte skulle märkas så mycket och i fokus stod ju solisten. Framförandet var lysande. Det är märkligt att en så ung musiker förmår förmedla så mycket av den värme och det vemod som den åldrande sjuke kompositören lagt in i musiken. Särskilt i den långa mellansatsen visade Ellen Nisbeth att hon fastän bara 24 år gammal inlevelsefullt kan tolka känslor som ett långt liv inspirerat. Den avslutande satsen i ungersk folkton blev en festlig avslutning på en underbar konsert.