Prinsessbröllop på teve kunde inte konkurrera med lördagseftermiddagens konsert i Giresta kyrka. Operasångaren Luthando Qave har flera gånger gästat Giresta kyrka och blev musikstiftelsens stipendiat 2010. Sedan tidigare besök har han utvecklats enormt. Qave är nu en representant för en sångstil som inte längre är vanlig. Han är en basbaryton med pondus och ett lätt men tydligt vibrato för att understryka allvaret i det budskap hans roll har att förmedla. En auktoritet som man ogärna säger emot, oavsett vilka ödesdigra påbud han kommer med. Jag kommer inte på någon nu verksam sångare med riktigt samma framtoning; Josef Greindl dyker upp i minnet och kanske den unge Erik Sædén.
Men Qave kan mer än så. Han sjunger Figaro i både Rossinis och Mozarts tappning och det blir inte tungt utan glatt och spirituellt. Han agerar ledigt på scenen och övertygar lätt åhörarna om att det förhåller sig så som han förkunnar, vare sig det handlar om känslor eller fakta. Det behövs extraordinär förmåga för detta och den har Qave.
Nu låg tyngdpunkten i programmet hos allvaret. I Inledningsnumret Vier ernste Gesänge av Brahms med texter ur bl a Predikaren förmedlade Qave det dystra budskapet med oemotsägbart allvar. Två melodiska sånger med allvarlig bakgrund från hans hemland Sydafrika var sannolikt obekanta för de flesta i publiken men ett mycket uppskattat inslag. De verkliga höjdarnumren kom dock efter den rutinerade följsamma pianisten Majsan Dahlings förtjänstfulla framförande av Schumanns Kinderszenen. Först factotumarian ur Rossinis Barberaren i Sevilla som Qave gjorde osedvanligt snabbt och virtuost men ändå exakt, med ett livligt sceniskt utspel. Serenaden ur Mozarts Don Giovanni var vacker fast litet väl långsam men i Ja vas ljublju ur Tjajkovskijs Spader dam passade det långsamma tempot mycket bra och framhävde det passionerade textinnehållet.
Arian Es ist genug ur Mendelsohns oratorium Elias är som skriven för Qave. Det dramatiska budskapet från den plågade Elias i Qaves inlevelsefulla återgivning grep publiken som dock fick en avslutning i dur på konserten med bravurnumret Amor, vida de mi vida av Morena Torroba. Och så extranumret: Till havs! Stående ovationer. Välkommen tillbaka, Luthando Qave!