En spelning av Ane Brun är alltid en stor händelse. På lördagskvällen gjorde hon ett nytt besök i Uppsala, denna gång utan band, och i Konserthuset var det fullsatt. Förväntningarna var höga, och det blev ett massivt jubel när hon i början av spelningen utlovade att det skulle bli riktigt många låtar, från hela karriären.
Ane Brun inledde med Do you remember från senaste studioalbumet It all starts with one, en skiva fylld av komplexa rytmer, riklig instrumentering och intrikata låtstrukturer. Ensam på scenen, omgiven av åtta små lyktor och en scendekor som förde tankarna till en isgrotta, blev det ett närmast hudlöst framförande. Det var en stark öppning som både gjorde låten mer än rättvisa och påminde om vilken mångfacetterad låtskrivare hon är.
Under spelningens gång växlade Ane Brun mellan flera olika akustiska gitarrer, ukulele, elgitarr och klaviatur. Instrumenteringen visade på fingertoppskänsla för vad som passade låtarna bäst och i samspel med ljusteknikerns förmåga att hitta rätt stämning till varje låt blev det en makalös spelning. Som utlovat bjöd Ane Brun på smakprov från hela sin karriär, och kvällen och platsen till ära plockade hon även fram den numera sällan spelade Sleeping by the Fyris river från debutskivan.
Den generösa låtlistan hade även plats för några tolkningar av andras låtar. Inte många artister spelar Alphavilles Big in Japan, Arcade Fires Neighbourhood #1 (Tunnels) och Beyoncés Halo samma kväll, men det var just vad Ane Brun gjorde. I samtliga fall satte hon sin egen prägel på låtarna, som att de alltid varit hennes. Tolkningen av Halo, där en videoskärm visade Linnéa Olssons förinspelade cellospel som ackompanjemang, var en av kvällens största höjdpunkter.
Förband var Alice Boman, som också hon uppträdde solo och med sina fem låtar imponerade stort. En hel spelning i Uppsala med henne framöver vore synnerligen välkommen. Hon gästade Ane Bruns spelning och särskilt deras stämsång i låten Gillian blev en fullträff.
Ane Brun berättade om sin uppväxt i den norska småstaden Molde och hur närheten till stora, mäktiga Atlanten inspirerat henne. Det gav en fördjupad nyans till avslutande extranumret Undertow, en låt som växer i styrka och intensitet och blev ett makalöst crescendo på hela spelningen.
Utan tvivel var detta en av årets allra bästa spelningar i Uppsala.