"En av årets bästa spelningar"
Det sprittande cabaretpoppiga mötte det lågmälda och sorgsna när Stefan Warnqvist såg Maia Hirasawa och Jonna Lee briljera i en av årets bästa Uppsalaspelningar.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Låtlistan bestod huvudsakligen av material från deras respektive årsaktuella album, med sex låtar från Hirasawas Gbg vs Sthlm och fem från Lees This is Jonna Lee. Det sprittande cabaretpoppiga blandades med det reflektiva singer-songwriter-anslaget, komplexa pianoslingor med stompiga trumrytmer, det lågmälda med det storslagna, det sorgsna med det hoppfulla.
Ordningen på låtarna var genomtänkt, och även om de i princip genomgående körde varannan låt av Hirasawa och varannan av Lee blev det aldrig statiskt eller förutsägbart. Två så divergenta låtar som Lees energiska There was me, där hon själv stående spelade trummor samtidigt som hon sjöng, och At the top of the hill, Hirasawas finstämda hyllning till sina farföräldrar i Japan, vann styrka i att spelas efter varandra.
En oväntad tolkning av Beyoncés Halo avslutade det ordinarie setet. Den framfördes som en duett utsmyckad av skirt pianospel och precist trumspel, började som en magnifik ballad för att alltmer gå mot ett crescendo. De gjorde den helt till sin egen och fick den att smälta in naturligt bland de egna låtarna.
Det avskalade formatet och den avspända personkemin på scenen gjorde att spelningen kändes som om den ägde rum i någons vardagsrum. Atmosfären på Katalin var varm och välkomnande, att det var en råkall mörk novemberkväll märktes föga.
Maia Hirasawa och Jonna Lee gjorde en spelning som helt klart måste räknas till årets bästa musikupplevelser.
MAIA HIRASAWA & JONNA LEE
Katalin, fredag
Katalin, fredag