Kvällen starar som rena bluesberättelsemisären. Efter introt leds Johnny Winter upp på scenen och drar i gång paradnumret Johnny B Good och hörs knappt. En trevande lågmäld sångstämma, som något som kommer ur en radio med sprucken högtalare mitt i natten, och ett gitarrspel som drunknar i kompbandets sväng. Kanske är det problem med ljudet, kanske har kvällens huvudrollsinnehavare blivit lite trögstartad på sistone. Förmodligen lite av båda.
Hur som helst repar det sig snabbt. Mot slutet av låten börjar man känna igen honom. Energisk, nästan obehagligt aggressiv blues som inte ger mycket för att älta olyckor i någon inrökt källarbar. Den musikaliska aggressiviteten får det väl balanserade och väl hopspelade bandet i första hand stå för.
Det är ingen tvekan om att 68-åringen fortfarande är en ovanligt skicklig bluesgitarrist, men den gamla ögonbrynshöjande snärten i spelet får man leta i gamla inspelningar efter. Sångmässigt växlar det mellan ett vasst bluesriv och en trasproletariatklingande stämma, inte helt olik Tom Waits i sina mest spruckna stunder.
Men Johnny Winter och hans manskap gör något helt annat än Waits. Blues som inte har stannat upp och sett sig om sedan Woodstock 1969. Inte för att den är svekfull mot sina rötter utan för att den står så stadigt i dem att den inte behöver bry sig. Och det är egentligen inget som beror på om tempot är högt eller lågt för tillfället. Intensiteten är hela tiden på mangelnivå.
Johnny Winter är en av få nu levande och verkande artister som kan kalla sig en verklig blueslegend, och han är verkligen en av få som gör anspråk på mer. På Katalinkonserten gör han halva bluesen och halva rocken till sin genom att tolka några av genrernas viktigaste låtar.
Bland andra Johnny B Good, Good morning little school girl, It’s all over now och Jumpin Jack flash kläs i karaktäristisk Winterdräkt och trots att det gärna hade fått komma med något mindre väntat låtval så går det inte att förneka hans storhet. Även om han rent tekniskt inte har förmågan från förr längre så är livsgärningen värd alla kvällens applåder flera gånger om.