Det är svårt att tänka sig en bättre avslutningsartist på Östhammars Musikvecka än Miss Li. Hon hör till de fåtal svenska artisterna som lyckas vara både egensinnig och folkkär på samma gång. Enstaka gånger är musikbranschen rättvis och Miss Lis framgångar är en av dem.
En extremt begåvad artist som kan konsten att omge sig med musiker som är perfekt för konceptet och lyckas tända till turnédatum efter turnédatum förtjänar kärlek. I Östhammar känns det till att börja med till och med övertänt. Nyanserna kommer bort i förmån för ett rörigt och skramligt drag som får igång publiken men blir för mycket garagefolkkaos.
Snart hittas dock balansen och då blir det ett triumftåg med få svackor. Äldre låtar som Oh boy, nya som Transformer och Så mycket bättre-covers som Nåt för dom som väntar levereras av ett band som gör magi av minsta musikbeståndsdel och en huvudperson som är rena energimaskinen.
– Det här är sommar. Man måste passa på att njuta för den är snart över.
Orden känns typiska för Miss Lis hela artistgärning vars motto verkar vara att hinna med allt man kan tänka sig innan det är försent, vilket tveklöst varit fruktbart. När hon inledde karriären med att släppa tre album på mindre än ett år lät det bra, även om för många av låtarna blev likartade. Efter det har Linda Carlsson återuppfunnit Miss Li genom att strama åt och ta bort de yvigaste gesterna. På skiva.
Live har hon gått i båda riktningarna. När det är drag står ingenting still, men på lugnare låtar är känslan total. Under I heard of a girl är det som att hela publiken i grönskan runt utescenen på Krutudden väntar med att andas.
En av Miss Lis starkaste artistegenskaper är variationen. Senaste singeln Transformer stämmer på ett plan. Hon kan ledigt vara både euforisk och melankolisk, sprattig och lugn, men det är omöjligt att ta miste på det egensinniga uttrycket. Trots det stora genomslaget lär Miss Li aldrig få några efterapande artister eftersom det hon gör inte går att härma.