Efterlängtad duo trollband publiken

Brasilienfödda och mångfaldigt prisbelönta bröderna Sergio och Odair Assad i duett - vilken öppning på Uppsala internationella gitarrfestival 2009! Inför en nästan fullsatt stora sal på Konserthuset kom de i gång lite försenade men höll sedan sin publik trollbunden i ett program som till stor del ägnades åt hemlandets musik. Ett undantag blev de första proven på deras eminenta kvaliteter, ungdomsverket Cordoba ur sviten Spanska sånger av spanjoren Albeniz och den geniale argentinaren Piazzollas svit Troileana - ur denna framfördes Bandoneon och Zita. Kompositioner av Villa Lobos och Gnattali avslutade första delen av programmet.

Efter paus kom brodern Odair ut ensam och spelade en hisnande svår komposition av kubanen Brouwer, en sonat som tillägnats honom av kompositören. I hate it inledde han sin introduktion med, men det måste ha haft att göra med hur svårspelad den var, inte hur den påverkade lyssnarna. Den innehöll några stillsamma lyriska takter men för det mesta kändes den ganska brutal. Framförandet var hela tiden briljant.

Jobim har ibland kallats den brasilianske Gershwin (det skulle han inte själv ha gillat, trodde Sergio) men hans Amparo hade den sångbarhet som förklarar denna jämförelse. Stone Flower av samme tonsättare var betydligt häftigare, inte minst rytmiskt. Gismontis beskrivning av en clown, Palhaço, tolkades mera melankolisk än lustig. I det avslutande numret, Sergios egen komposition Tahhiyya li Ossoulina, finns en referens till den genommusikaliska familjen Assad. Applåder för magiskt och trivsamt gitarrspel kvällen igenom belönades med två extranummer.

Efterlängtad duo trollband publiken

En efterlängtad brasiliansk gitarrduo fick inleda årets gitarrfestival. Bröderna Assad motsvarade alla förväntningar och trollband publiken med sitt magiska utspel, konstaterar Gunnar Tibell.