På sitt förra besök i Uppsala för två år sedan gjorde den danska gruppen Efterklang succé med sin klangrika electronicapop. Sedan dess har de givit ut en liveskiva med en kammarorkester, sitt tredje studioalbum och ägnat större delen av året på turné jorden runt. När de återkom till Konserthuset på lördagskvällen var det dags för deras sista spelning för året. Att det var turnéfinal märktes tydligt, både genom deras samspelthet och genom euforin i deras framförande.
Kvällen inleddes emellertid av den amerikanska låtskrivaren och musikern Heather Woods Broderick, vars musik utgör ett lyckat möte mellan indiepop, folkmusik och klassiskt. Med hjälp av en konstfullt utsmyckad gitarr och förinspelade ljudeffekter fick hennes spröda och mångfacetterade låtar lyster. När hon bytte instrument till piano och fick sällskap av kvällens huvudpersoner på slagverk, bas, trumpet och trombon uppstod ett magnifikt vemod.
Efter en kort paus var det dags för Efterklangs egen spelning. De fyra kärnmedlemmarna – Casper Clausen (sång, slagverk), Mads Brauer (elektronik, klaviatur), Thomas Husmer (trummor, trumpet, slagverk) och Rasmus Stolberg (bas) – var förstärkta av trombonisten Niklas Antonson, gitarristen Frederik Teige och ovan nämnda Woods Broderick på klaviatur, tvärflöjt och sång.
Tillsammans byggde de upp en musikvärld med hypnotiska rytmer, dramatiska ljudeffekter, blåsinstrument i skön dialog med varandra och lager på lager av röster. Efterklangs låtar är både lättillgängligt melodiska och gåtfullt komplexa på en gång. Dekoren – en triptyk med bilden från deras senaste albumomslag, en stram, ljusgrå innergård – och scenbelysningens smygande färgskiftningar förstärkte de meditativa och livsbejakande stämningar som musiken målade fram.
Efterklangs storhet ligger mycket i att de aldrig glömmer bort själva kompositionerna. Instrument och ljudeffekter används smakfullt och med känsla för vad som gör bra musik ännu bättre. De stående ovationer som publiken belönade dem med vid konsertens slut var välförtjänta.