Effektfulla frasslut
Dahlkvistkvartetten presenterade ett program med jubilarer, med god insikt om det allvarliga sammanhanget, skriver Gunnar Tibell.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I den ordningen spelades det och först ut var alltså Haydn med en av "solkvartetterna" - det ursprungliga notomslaget lär ha haft en sol på framsidan! Kvartetten visade omedelbart sin kvalitet och bortsett från en viss suddighet hos primarien i första satsens snabba passager gavs en skön tolkning av det lätta och rytmiskt hänförande sättet att komponera, karakteristiskt för den mogne Haydn. Sista satsens komplicerade fugor satt perfekt på plats och kvartetten visade stor sammanhållning och glad intensitet.
Den polska tonsättaren Grazyna Bacewicz blev en angenäm bekantskap genom den stråkkvartett nr 4 från 1951 som syskonen Dahlkvist (Kersti violin, Jon viola och Hanna cello) valt att framföra tillsammans med Bartosz. Alla fyra kunde höras både solistiskt och i ensemblespel - tonsättningen visade upp stor fantasi i tematik, rytmik och klangmässigt. Effektfulla frasslut, både stillsamma och häftiga, kännetecknade kvartetten. Vissa passager förde tankarna till fransk impressionism, men för det mesta var det en egen stil som uppvisades av den hundraårsjubilerande kompositören.
Tvåhundra år har gått sedan Mendelssohn föddes, men förvisso behövs inga jubileer för att ta fram hans musik i rampljuset. Stråkkvartetten i f-moll från år 1847 blev konsertens tredje inslag, denna sorgfyllda tonsättning som förutom att färgas av systern Fannys bortgång någon månad tidigare kanske möjligen också kan ge en förkänsla om hans eget nära förestående slut. Dahlkvistkvartettens framförande kännetecknades av mycket god inlevelse och insikt om det allvarliga sammanhanget, gränsande till förtvivlan.
Som tack för det stora bifallet spelades ett extranummer, Andante cantabile ur Tjajkovskijs första stråkkvartett.
Dahlkvistkvartetten
Alfvénsalen, Uppsala
Alfvénsalen, Uppsala