Dylanöversättningar med gott humör

Svenska översättningar av Bob Dylans låtar stod på programmet när Stefan Warnqvist såg Mikael Wiehe och Ebba Forsberg på Katalin i Uppsala.

Ebba Forsberg och Mikael Wiehe lyckades mycket väl med sina Dylantolkningar.

Ebba Forsberg och Mikael Wiehe lyckades mycket väl med sina Dylantolkningar.

Foto: Elin Fyrby

Konsert2007-05-10 14:02
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Mikael Wiehe och Ebba Forsberg är en otippad kombination. Ändå känns den alldeles självklar när man har hört dem tolka Dylan tillsammans. De är från olika generationer och har gått väldigt olika karriärvägar, och kanske just därför lyckas de komplettera varandra musikaliskt. Det bevisar också ännu en gång den tidlösa kraft som finns i Bob Dylans musik.

Sittande på var sin pall sjunger både Forsberg och Wiehe med stor inlevelse, uppbackade av ett förstklassigt fyrmannaband. Urvalen ur Dylans digra låtskatt blandas på ett smakfullt sätt till en berättelse. Det märks att det ligger mycket tankemöda bakom låtordningen, som blir både personlig och respektfull mot upphovsmannen.

Mikael Wiehe har tagit det goda humöret med sig, och deklarerar tidigt att han aldrig har träffat Bob Dylan själv - något som naturligtvis följs av underhållande anekdoter om de tre tillfällen då han faktiskt aldrig träffade Dylan. Det politiska engagemanget bränner till vid några tillfällen, som när Wiehe med ilsken intensitet framför Ni som tjänar på krig (Masters of war).

Att översätta Dylans texter till svenska är inte den lättaste uppgiften man kan ta sig för, men Wiehe är en av dem som har rott i land den. I början av spelningen bjuds på Spanska stövlar (Boots of Spanish leather) från en av Wiehes första soloskivor. Denna lyriska kärlekstext gör sig nästan ännu bättre på svenska och Ebba Forsbergs sång är värd en eloge.

Spelningen domineras av låtar som Wiehe själv har översatt, men det ges också plats för Ola Magnells översättning av Don't think twice, it's all right (Ta det kallt, det är allt) och Men bara om min älskade väntar ..., som Ulf Dageby en gång i tiden översatte för Nationalteaterns räkning. Denna kväll tillägnas den sistnämnda Totta Näslund, och Forsberg gör ännu en strålande insats vid mikrofonen.
Den sjutton låtar långa spelningen gjorde succé, och det är nog många i publiken som delar undertecknads förhoppning om att Wiehe och Forsberg ska föreviga den pågående turnén på skiva.
Mikael Wiehe och Ebba Forsberg
Katalin, Uppsala, onsdag 10 maj