Dolly Parton bjöd på sig själv
Björn G Stenberg såg en varm och generös Dolly Parton i Globen och blev lite lycklig av det.
Foto:
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
För Dolly Parton bjöd på så mycket i denna varma konsert. Självklart inser jag också att hon är en fullfjädrad artist som vet hur man tillfredsställer sin publik, men det funkade. Det kändes som om vi fått ett möte på tu man hand och fått en ny vän.
Hon gav så mycket av sig själv. Hon berättade mycket från sin uppväxt i Smoky Mountains i den pengafattiga familjen med tolv barn. Att hon ärvt många egenskaper från sin mamma stod snart klart: "hon pratade jämt" - men också "hon fick alla att må bra".
Och det lyckades dottern också fint med. Det var bland de mest publiktillvända konserter jag varit på utan att det kändes lättköpt. Snarare verkade det äkta att hon ville ge så mycket. De mycket långa mellansnacken kändes till stor del improviserade.
Hon är en god berättare. Jag hade kunnat lyssna än mer på hur livet gestaltade sig för henne därborta i Tennessee.
Hon är också rapp i munnen. När en överförfriskad person i publiken ropar I love you, svarar hon bara: I told you to stay in the truck! De bästa skämten om henne säger hon själv. Och hon verkar älska att skratta.
Denna genommusikaliska människa spelade ett otal instrument och sjöng alla sina hits plus ett antal inlånade sånger hon direkt gjorde till sina egna. Det var som om hon ville sammanfatta karriären och sjöng till och med sin allra första komposition, Puppy love.
Så lite show på det. Elvis återuppstod för en sång och på det avståndet såg det både ut och lät som honom. Att se två sådana genomgjorda ikoner samtidigt (låt vara att den ena var helfal
sk) var en upplevelse i sig.
Runt tusen sånger sade hon sig ha skrivit. Då kanske det inte är så konstigt at hon hade en monitor med texterna på för sitt eget kom-ihåg. Bäst denna kväll var Little Sparrow, till stora delar framförd a capella. Hon har ju en så fantastisk röst. Den sången låten hörde också till hennes mer genuina countrysida, den som hon tog tag i så fantastiskt runt millennieskiftet. Det hade gärna kunnat vara än mer av det på bekostnad av en och annan poplåt.
Hon avslutade med en känslosam version av John Lennons Imagine som nästa sista låt. Tyvärr förstörde hon själv stämningen med att avsluta med en religiös sång. Där blev det lite fel.
Men det var hur lätt som helst att förlåta en så fin kväll i övrigt.
Dolly Parton, Globen, Stockholm, Fredag.