Man blir mer eller mindre knockad med en gång, när gitarrfenomenet Joscho Stephan inleder sin konsert på gitarrfestivalen med Django Tiger, ett av Django Reinhardts paradnummer, med en serie blixtrande löpningar och virtuosa hyss så snabba att örat knappt hinner med.
Joscho Stephan leker med Django-repertoaren på ett sätt man inte trodde var möjligt. Han tycks dansa och jonglera med melodierna, lägger in bländande flageolett- och oktavspel samt en mängd oväntade melodicitat liksom i förbifarten, allt ifrån Bei mir bist du schön till Edvard Grieg, och trots att det ofta går mycket fort så mejslar han ut tonerna med en skärpa och ett känsligt, hela tiden närvarande vibrato som bidrar till swingnerven.
Gott understöd har han av sina två medmusiker, med pappa Günther Stephan på en stadigt pådrivande rytmgitarr som slås an med hela handen (ett slitjobb om något!) och ett lyhört öra för sonens skiftningar i dynamik, samt en basist med fin, dynamisk puls.
Uppskattad gäst vid trions Uppsalakonsert var svenske gitarristen Andreas Öberg i en handfull låtar som fick karaktär av jamsession, med en lekfullt utmanande dialog mellan Joscho Stephan och hans gäst som ytterligare höjde temperaturen.
Det finns dock en risk med Stephans virtuoseri, att det helt enkelt blir för mycket av det hela. Därför var det tacksamt när han vid fredagens konsert drog ned tempot i en del nummer där hans spel fick mer av luft och pausering, med ett mjukare och lättare anslag. För egen del tyckte jag allra bäst om dessa stunder, när han lättade på gasen.
knock-out. Bländande spel av huvudpersonen Joscho Stephan fick understöd av pappa Günther Stephan och svenske gitarristen Andreas Öberg.Foto: kattis strömgren