Det demokratiska rockbandet

Takida  lockade alla befolkningsgupper med sin snälla rock som alla kan hitta något som de gillar i, skriver Per A F Åberg.

Konsert2012-02-09 22:52
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Videon är inte längre tillgänglig

 Varför kan kritikerna inte fatta tAkidas storhet när över 40 000 svenskar köper deras skivor och deras konsert på Konserthuset säljer slut trots svindyra biljetter? Jag tror att det är såhär. Takidas musik är egentligen söta, trallvänliga låtar som i ett annat arrangemang (och med en annan text) kunnat framföras av, säg, Marie Picasso men den är förklädd till rock med 120 db, tuffa basgångar, undertröjor och skärande riff. På det viset kan alla höra det de vill höra och alla kan hitta något de gillar. Men det betyder å andra sidan att Takida inte är 100 % någonting, de är inte ”äkta”. Och det gillar inte kritikerna som gärna vill ordna och kategorisera.

 ”Alla” var också på plats i Konserthuset. Alla åldrar och grupper verkade vara representerade. Kanske Takida är en sorts minsta gemensamma nämnare för barn och föräldrar, arbetare och akademiker, Miljöpartister och Kristdemokrater? Nej, kanske inte Kristdemokrater.

 Den stora publiken var lätt att få med på noterna. Rätt så tidigt i programmet kom den stora succén Curly Sue där publiken ensam fick inleda eftersom Robert Petterssons mamma gillar det. Det gick faktiskt rätt bra, men efter en vers tog han själv över och tog ut de sentimentala svängarna. Till slutet hade bandet sparat några fina låtar från sista skivan The Burning Heart: Fire Away, The Artist och förstås You Learn. Stämningen steg betydligt och ett par extranummer var oundvikliga.

 Summan av Takida är hur som helst ett ganska habilt rockband med New York-stuk. Jag gillar Robert Pettersson, han har en bra röst och hans avslappnade mellansnack sprider trevnad. Ingen tror på att han är djävulsdyrkare hur hemska texter han än sjunger. Texterna förresten. Alla stora songwriters från Bach till Bellman till Beatles har fattat att texterna är viktiga. Takida, skaffa någon som kan skriva texter åt er så ni kan undvika horrörer som denna The heart is pumping for my life/the mind is happy and I/I will love you 'til the day I die. Så lovar jag att er nästa platta säljer minst 50 000 ex.

KONSERT

Takida på Konserthuset den 9 februari 2012