Enligt legenden var rallaren John Henry en ovanligt stark man som i mitten av 1800-talet slog i rälsspik med bara hammare och muskelkraft. När ånghammarna som skulle göra Henry och hans medarbetare arbetslösa gjorde entré slog Henry vad med sin arbetsgivare om att han kunde arbeta snabbare än maskinen. Han vann och räddade sina kompisars arbeten men dog av ansträngningen.
Man mot maskin. Historien kunde knappast passa bättre in i stycket Steel hammers två estetiska utgångspunkter, minimalism och folkmusik. Det maskinellt monotona och avskalade mot den rustika landsbygdsmusiken. Det blir också en konsert där man kan höra människa-maskin-tävlingen i varje litet parti. Det svåra är att avgöra vad som är vad. Norska Trio Mediaeval sjunger så exakt att det låter maskinlikt och folkmusikinstrument som banjo och munspel används som verktyg snarare än instrument.
Extra minimalistiskt blir det på grund av att två av musikerna aldrig tog sig till Sverige. Ett plan från London var inställt och de andra fullsatta med Eurovisionmänniskor. Symboliskt så att det räcker och blir över att det avantgardistiska får stå tillbaka för dess musikaliska motsats.
Liksom de flesta amerikanska folklegender har berättelsen om John Henry många varianter. Det är också en av sakerna Julia Wolfe tagit fasta på när hon skrivit Steel hammer. En rad alternativa fakta om John Henry som hämtats från de mer än 200 versionerna av balladen om honom staplas på varandra. Han var svart. Han var vit. Han var lång. Han var kort. Han kom från New Jersey. Han kom från West Virginia. Och så vidare. Det säger lika mycket om historieberättande i sig som om den aktuella legenden.
Efter en timme kommer den stora krocken när tävlingen börjar. Bang on a Can All-stars spelar som maskiner, som ångsläggor. Brutalt och skramligt innan det plötsligt går över i finstämdhet och sedan tillbaka igen tills det mynnar ut i en psalmlik avslutning.
Det finns många sätt att berätta historien om John Henrys kamp mot utvecklingen, men väljer man människa mot maskin-vinkeln kan det omöjligen finnas en bättre gestaltning än den Bang on a Can framför den här kvällen.