I år får man vara snabb med sina vårtraditioner. Fast den mest efterlängtade av årstider började sent så etablerade sig även sommarvärmen redan för flera veckor sedan. Vissa traditioner har dock makten att själva bära upp en säsongsövergång, och det tog bara några korta minuter efter Allmänna Sångens framförande av ”Längtan till landet” innan det började kännas som om våren skulle slå ut på nytt.
Musikens muntra toner hördes först på avstånd. Sedan tågade kören in i salen och formade en halvcirkel mitt bland publiken. Med körens alla rösttyper ihopblandade i denna formation, visade sig denna ljudgestalt vara särskilt lämplig för nästa sång, ”O, hur härligt majsol ler”, vars mjuka harmonier gjorde att det nästan doftade vårblomster om musiken.
Så började Allmänna Sångens 163:e vårkonsert. En anrik tradition med mycket nytt på programmet, inte minst Universitetshusets aula som nyligen återöppnade efter omsorgsfull renovering.
Aulans generösa akustik passar egentligen bättre för körmusik än något annat, och det kändes nästan som om den invigdes på nytt. Den nya belysningen fick alla förgyllda detaljer att glänsa och på scenen användes dramatiska färgeffekter för att förstärka konstrasterna i programmet.
Och stora kontraster fanns det. Konsertens andra hälft inleddes med Ligetis ”Reggel” (morgon), ett kort stycke med bland annat en tupp man hör gala bland musikens jublande polyfoni. Sedan kom det välkända ”Crucifixus” av Antonio Lotti följt av den första av Samuel Barbers folkinspirerade ”Reincarnations”. Körens imponerande förmåga att variera klangfärg gjorde så att kontrasterna av mörkt och ljust, sorg och glädje, ändå speglade varandra på ett harmoniskt sätt. Efter stycket av Barber återgick vi till ett mer distinkt mörker med Ingvar Lidholms trollbindande ”De Profundis”, där skarpa dissonanser bland låga röster användes för att nå en ännu outforskad dysterhet. Vi fick också höra det mystiska mässandet av Sofia Gubaidulinas hyllning till Marina Tsvetayena, innan Peter Corneliuss hyllning till kärleken själv, ”Liebe, dir ergeb’ ich mich”.
Många vårfavoriter fanns med förstås. Andra hälftens framförande av ”Ack, ack om det vore dag”, och ”Som ett blommande mandelträd”, var oerhört vackert framförda, och kombinationen av David Wikanders ”Förvårskväll” och Vaclovas Augustinass ”Tykus tykus” var också lysande. Flera stycken ingick i körens repertoar från körtävlingen European Grand Prix, en av världens mest prestigefyllda i sitt slag. Allmänna Sången var bland finalisterna i år, och gårdagens utmärkta uppträdande är ett levande bevis på att Skandinaviens äldsta universitetskör även kan räknas bland världens allra bästa.