Dan Viktor får aldrig riktigt till det

I och med albumet Dan Andersson sjunger Dan Andersson, som släpptes förra året, gick Dan Viktor från att vara en medelmåttig visartist till en lysande Dan Andersson-tolkare. Låtarna är respektlösa, roliga och klart Göteborgsartistens största musikgärning hittills. Och i och med det känns hans tidigare halvtråkiga album med eget material ännu mer som bagateller.

För att besvärja medelmåttigheten har han på Katalin dragit på sig ett par polkagrisrandiga byxor och en hatt. Viktigare är dock att han tagit med sig ett superkompetent band, som när de efter en lite seg inledning kommer igång och räddar kvällen. Med musiker som Fabian Kallerdahl, Josef Kallerdahl och Per Westling på scenen kan det inte gärna gå helt fel.
Även förutom byxorna är Dan Viktor själv en karismatisk scenpersonlighet. Han avslappnade tilltal vinner många poänger hos publiken, trots att det ofta gränsar till nonchalans. Bäst är det när han rackar ner på sitt eget material, som att presentera en låt som en "typisk tonårsdikt" och inför en annan påpeka ett nödrim. Extra roligt om man håller med.

Dan Andersson-tolkningarna och Kjell Höglund-covern Plaza Man väger upp en del. Bandet, som klär det egna materialet i bredbenta rockkostymer, ännu mer.
Varför Dan Viktor väljer att mest spela sina egna låtar när han har ett helt album av fantastiska tolkningar att ösa ur är dock en gåta. På grund av det förblir han i mina ögon den där visrockaren som är nära men aldrig riktigt får till det. Efter första extranumret får han stående ovationer av tre personer. Resten applåderar sittande.

Dan Viktor får aldrig riktigt till det

På grund av att Dan Viktor väljer att mest spela egna låtar på Katalin förblir han i Andreas Jakobssons ögon den där visrockaren som är nära men aldrig riktigt får till det.