Dag Vag överraskar fortfarande

Dag Vag firar 30-årsjubileum i år. En av de främsta anledningar till att de har kunnat hålla på så länge är att deras spelningar sällan gör någon besviken. Med oväntade låtval, generösa låtlistor, mycket energi och stora doser lakonisk humor har de både lyckats behålla och utöka sin publik.

Lördagens spelning på Katalin visade än en gång att blandningen av olika influenser, från reggae och rock till Thore Skogman, i kombination med de egensinniga texterna, gör Dag Vag till en grupp som inte liknar någon annan. Det torde finnas få andra som under en och samma spelning hinner med att tolka John Fogerty, The Selecter, Thore Skogman och Bob Dylan.
Stig Vig är den självklara frontpersonen, cool och karismatisk som alltid bakom sina solglasögon, men det som framför allt bär upp spelningen är den musikaliska kemin mellan medlemmarna.

Nye gitarristen Teka Pukk presenteras med orden "efter 29 och ett halvt år är inte Beno Zeno längre den nye grabben i bandet ... vår nykomling, direkt från Tibet, Teka Pukk!"
Det fanns några ögonblick under kvällen när det blev påtagligt att de andra har spelat ihop i decennier. I de stunderna framstod Teka Pukk snarast som en gästmusiker, men de var ytterst få. För det mesta kändes det som om även han har varit med från dag ett.
Låtlistan dominerades av publikfavoriter från skivorna som gjordes de första fem åren av gruppens aktiva tid. Till de mer överraskande låtvalen hörde Beno Zenos bortglömda pärla Om döden samt före detta gitarristen Zilverzurfarns Låt det komma ut. Smakproven från senaste skivan Kackerlacka visar att Dag Vag i högsta grad fortsätter att utvecklas och jag hade gärna hört fler nyare låtar. Några fanns med, men inte tillräckligt många.

Spelningens final var lysande.Som de två sista låtarna för kvällen valdes Jag blev inte hög och Snorbloos, Stig Vigs översättning av Dylans Tombstone blues. Den kombinationen om något visade att Dag Vag efter 30 år fortfarande har förmågan att överraska.

Dag Vag överraskar fortfarande

Dag Vags spelning på Katalin på lördagskvällen visade att de efter 30 år fortfarande har förmågan att överraska, skriver Stefan Warnqvist.