Celebert gästspel

Skimrande mjukhet och intensiv känslosamhet från violinisten Vilde Frang som spelade tillsammans med Oslofilharmonikerna i Konserthuset, skriver Anders Bragsjö.

Konsert2009-02-08 17:30
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Som första anhalt på sin turné 2009 kom Oslo Filharmoniska orkester att besöka Uppsalas Konsert & Kongress, och fyllde därigenom Stora salens scen helt. Lokalen fylldes också av klanger i en mängd och rikedom man sällan får uppleva; orkes- tern är mycket stor.
Redan i konsertens första verk, Jon Øyvind Ness Low Jive, fick vi (med avsikt, verket är skrivet för denna orkester) uppleva ett intensivt klangspektrum. Stort slagverk (bl.a piano à la Bartók) och många olika spelsätt för alla instrument skapade ett myller av ljud i djupa och höga tonlägen. Ständigt ökande ljudstyrka och inte minst rytmisk intensitet utformades i klusterlika klanger och ostinatorytmer. Var man på väg mot High Jive? Berusande skickligt spelad tonlek.
Till en nu betydligt mindre orkester inkom så kvällens solist, mångfaldigt prisbelönade violinisten Vilde Frang, för att spela Sergej Prokofjevs Violinkonsert nr 2 g-moll. Dess blandning av mässande, fjäderlätt skimrande och bondskt burleska uttryck togs väl till vara av känsligt spelande orkester (bara ibland aningen för stark och någon gång orena djupa träblåsare). Men solisten! Vilken blandning av intensiv känslosamhet eller skimrande mjukhet, även i virvlande yvigare gestik hon åstad- kom! Utsökt rubaterat spel tog fram detaljer och helhet föredömligt och förtjänade de stående ovationer som följde.
Konsertens avslut med välkända A Dvoøáks Symfoni nr 9 "Från Nya världen" formades till triumfuppvisning av orkestern - med undantag för att djupa träblåsare fortfarande då och då spelade orent. Symfonins blandning av "böhmiskt" och "amerikanskt" kan debatteras, men musiken är sammanfattande tills man i sista satsen kan höra alla satsers huvudteman, väl inbyggda i helheten. Orkestral prakt, tydligt genomlyst och bra ljudbild med - där så behövdes - betagande lyrik i spelet, borgade för lysande tolkning.
Folkets jubel, och orkester/dirigent tackade för sig med två extranummer: Brahms Ungersk dans g-moll och - givetvis - Griegs Morgonstämning ur Peer Gynt (Svit 1). Se det var en konsert att minnas länge!



MUSIK
Oslo Filharmoniska Orkester
Vilde Frang, violin Eivind Aadland, dirigent
Konserthuset