Det var en varm och familjär stämning i Borgen när ”veterankören” Canzonetta firade 25 år. Alla verkade känna de flesta. Föreställningen var genomtänkt med ett ambitiöst program och prominenta gäster, bland dem Christer Åsberg som gjorde underhållande små essäer av sina ingresser.
Kören inledde litet trevande men det blev allt bättre. Framför allt lyfte konserten när Ulrika Skarby gjorde entré som Carmen till Andreas Kreugers ackompanjemang. Hennes röst var perfekt anpassad till rummet, och vilken inlevelse! Hon fortsatte med soloinsatser i några av Brahms ”Zigeunerlieder” där kören också sjöng fint och avslutade detta avsnitt med Carmens Habanera. Publiken kapitulerade helt inför hennes röst och musikdramatiska utspel.
Andreas Kreuger förmedlade tonflödet i Chopins etyd op 25 no 1 med förnämlig teknik och varm känsla innan kören gav mäktiga och berörande tolkningar av två sånger av Brahms, op 62 och två spirituals. Körklangen var tät och fin liksom balansen mellan stämmorna.
Ulrika Skarby samverkade med kören i några av de charmerande sångerna i Laci Boldemanns ”Spefågel, snuggla och trask” och avslutade med Erna Tauros och Tove Janssons ”Höstvisa” som hon sjöng okonstlat och gripande.
För kören återstod fem satser ur Tormis ”Höstlandskap”, ett svårt verk vars dissonanser och tonsprång klarades mycket bra, trots ett par små missar. Publiken klappade som extranummer fram en fin version av Evert Taubes ”Så skimrande var aldrig havet”.