Bryan Ferrys röst bättre än någonsin
Bryan Ferry tolkade Bob Dylan och visade att han fortfarande är en av popens bästa sångare, skriver Stefan Warnqvist.
Bryan Ferry tolkade Dylan på Cirkus i Stockholm. Bilden är från ett tidigare konserttillfälle.
Foto: Scanpix
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ferrys soloskivor har pendlat mellan höga toppar och djupa dalar, men när han tolkar Bob Dylan tycks det finnas en alldeles särskild musikalisk kemi. En stor del av låtlistan hämtades av naturliga skäl från senaste skivan, och i synnerhet Positively 4th Street och Make you feel my love lyftes till höga höjder i sina avskalade arrangemang. Med piano och viola som ackompanjemang kom Ferrys röst helt till sin rätt. I andra låtar, som A hard rain's gonna fall, blev det oväntat rockigt och ösigt, men Ferry sjöng bättre än någonsin och visade varför han räknas som en av populärmusikens bättre sångare.
Andra positiva överraskningar var att låtar som Kiss and tell och Don't stop the dance hörde till den nittio minuter långa spelningens mest minnesvärda stunder. Båda kommer från Ferrys 80-talsskivor som i dag låter oerhört daterade och präglade av de produktionsideal som gällde då. På Cirkus smälte de naturligt in bland de många Dylantolkningarna och Ferrys egna sjuttiotalslåtar, som den briljanta This island earth från det snart trettio år gamla albumet The bride stripped bare.
Den generösa låtlistan bjöd på över tjugo låtar, men det hade gärna fått vara lite fler gamla Roxy Music-klassiker som första extranumret Love is the drug. Det hade varit en upplevelse att höra hur Ferry framfört dem med sitt nuvarande band.
Förband till Ferry var Pernilla Andersson, som i sällskap av två medmusiker framförde akustiska versioner av sina låtar. Inte minst mutiinstrumentalisten Annika Granlund tillförde mycket till framträdandet. De var ett utmärkt komplement till Bryan Ferrys spelning.
MUSIK
Bryan Ferry
Pernilla Andersson
Cirkus, Stockholm, tisdag
Bryan Ferry
Pernilla Andersson
Cirkus, Stockholm, tisdag