Briljant och fullständigt makalös Carey

Han har jobbat med många av de stora, däribland Richie Blackmores Rainbow, men det är som soloartist Tony Carey är en gigant. Fredagens konsert är fullkomligt briljant!

Konsert2007-04-07 00:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Många vet inte vem Tony Carey är och en stor del av de ytterligt få som trots allt tagit sig till Katalin denna kväll har gjort det i hopp om att få höra låtar som Stargazer och Tarot woman från hans tid med Rainbow. En av dem som hittat hit är en norrman som berättar att han rest nästan 100 mil enbart för att få se Carey på scen.

Men någon hårdrock blir det inte. Istället är det soloartisten Tony Carey och dennes utpräglade amerikanska västkustrock som står i fokus. Tänk Don Henley och The Eagles med inslag av Dylan så hamnar du rätt. Och jämförelsen haltar inte sett till kvaliteten. Carey är en fullständigt makalös musiker och låtskrivare, men istället för de arenor han borde fylla i en rättvis värld har han själv länge verkat i bakgrunden av andra.

Med på den lilla turnén genom Sverige är kollegerna Jonny Möller (sax/flöjt), Martin Hämmerle (percussion) och Anders Norman (gitarr/bas). Det är akustiskt avskalat och innerligt bra från början till slut. Så bra att jag flera gånger kommer på mig själv med att bokstavligen tappa hakan och då är jag ändå en ganska svårflirtad publik efter många år både på och framför olika scener.
Med några få strofer målar Carey upp hela berättelser, somliga djupt privata (I feel good), somliga mer allmängiltiga (ItÕs your party).

Den mer vältankade delen av publiken propsar ihärdigt på allsång och att få klappa händerna i (o)takt, vilket stundtals skjuter den fina stämningen i sank, men det är också det enda som sänker totalintrycket av kvällen. Den innerliga kärleksballaden For you är rörande vacker, Bedtime story en kraftfull kampsång, No manÕs land görs i en angeläget nervig tappning och den får gott sällskap av Storyville, Boystown och hiten A fine, fine day.

Bortsett från Careys skicklighet som låtskrivare kan han dessutom skryta med att vara en begåvad gitarrist och en ännu bättre keyboardist, varför även detta blir en källa till pur förtjusning från mitt håll. Nästa gång Tony Carey dyker upp i Uppsala är det bara att hoppas att fler tar tillvara på chansen att höra honom.
Tom Carey
Katalin
6 april