Bra årgång av Juloratoriet

1:a advent = årligt framförande av Bachs Juloratoriums tre första delar. Denna tradition är verkligen anammad av Uppsalaborna, domkyrkan var (som vanligt) ytterst välfylld för att uppleva årets version. Ingen torde ha blivit besviken, själv tyckte jag att detta var en av de bättre versioner jag hört.

Orkestern, som ju inleder hela verket, visade i tuttispel såväl bra klangbalans som den gyllene övertonssprakande klang tidstrogna instrument ger. Enda bristen man uppvisade var i inledningen av del II, där "kören" av fyra oboeinstrument hade vissa samklangsproblem.
Kören hade spänstigt välfraserad klang och gav varierad klang åt koralerna. Fast i de livliga delarna av Ehre sei Gott-kören (också del II) överröstade kören nästan helt orkestern. Vilket måste gå att finjustera.

Av de fyra vokalsolisterna hade basen Patrik Sandin en myndig, något sträv och inte alltid klockren klang. Hans röst blev dock ihop med det suveränt spelade trumpetsolot i arian Grosser Herr till en mycket övertygande helhet. Tenorsolist Leif Aruhn-Solén var vokaltekniskt mycket säker, men man saknade ibland en lite "större" och mer kraftfull klang. Altsolisten Carolina Bengtsdotter Ljung hade delarnas viktigaste arior att förvalta. Hennes röst var bärig och vid behov kraftig men hade ändå uttrycksfull mjukhet. Särskilt hennes tonsnideri med violinsolisten i tredje delens aria Schliesse mein Herze var en ren njutning att höra.

Sopransolist Eva Ericsson Berglund sjöng sin änglaroll alldeles betagande. De alltid förekommande balansproblemen i duettarian med basen och med två oboe d'amore som konsertanta medtävlare löste hon så gott det överhuvud gick.
Ett så här stort och komplicerat verk går aldrig att utföra helt perfekt. Men Milke Falck lyckas för varje år presentera nya vinklar och lösningar på ett ständigt lika förunderligt levande andligt musikstorverk.

Bra årgång av Juloratoriet

Anders Bragsjö tyckte årets version av Bachs Juloratorium var en av de bättre han hört.