Blueskväll i vallonsmedja
En världsunik lokal och en dramatisk inledning överträffade resten av spelningen, när Stefan Warnqvist såg Clas Yngström och Malin Foxdahl framföra Blues för Linné i Österbybruk.
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vallonsmedjan, med anor från 1600-talet, knöt inte bara an till Linnés tid utan var också en upplevelse i sig. Musikerna omgavs av sotiga masugnar, höga stenväggar, ett stort kvarnhjul och ljudet av porlande vatten. Kvällssolens ljus letade sig ner i gliporna mellan träbalkarna i taket, och spred ett försiktigt sken i det annars mörka rummet.
När extra stolar och en vit parkbänk hade lyfts in för att alla i publiken skulle få plats, tog en mäktig inledning vid. På en bildskärm visades elden från en smedja, till ackompanjemang av atmosfäriska ljud från Clas Yngströms elgitarr och förinspelade hammarslag.
Efter några minuter tonades musiken ned och konferencier Håkan Lindholm fick ordet. Han berättade målande om den unge Linnés besök i smedjan år 1731 och vilken plats musiken hade i hans liv.
Därefter intog Clas Yngström åter scenen, nu i sällskap av Malin Foxdahl. Kvällens dramatiska inledning byggde upp förväntningar på en tidlös multimediaupplevelse utöver det vanliga. Kanske var de onödigt upptrissade, men fortsättningen gjorde inte samma storslagna intryck.
Yngström och Foxdahl framförde akustiska versioner av gamla bluesklassiker, varvat med anekdoter om legender som Albert King, Jimmy Reed, B. B. King och Eric Bibb. I bakgrunden projicerades fotografier av blommor och växter på bildskärmen, för att knyta an till jubilaren. Bland alla blueslåtar blev dock kopplingen till Linné både vag och forcerad.
Mötet mellan Yngströms och Foxdahls musikaliska världar hade sina poänger och trivselfaktorn var hög, men spelningen hamnade i skuggan av de fantasieggande första minuterna och, inte minst, den världsunika lokalen.
CLAS YNGSTRÖM & MALIN FOXDAHL
Vallonsmedjan, Österbybruk
Vallonsmedjan, Österbybruk