Bluesbröder med ös
Bluesbröder och gospel, storbandsjazz och femtiotalsrock trängdes på Katalins scen, när Stefan Warnqvist såg en ösig föreställning baserad på kultfilmen The Blues Brothers.
Foto: Pelle Johansson
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En hittills okänd broder Blues,"Rick från USA", äntrar scenen i karaktäristisk mörk kostym, hatt och solglasögon, och greppar mikrofonen. Vi får veta att hans lika okände bror har hamnat i finkan hos ordningsmakten efter att de båda försökt sig på att råna en av Uppsalas bensinmackar, så broder Rick får börja konserten utan honom. Tydligen blev brodern snabbt frisläppt mot borgen för redan i nästa låt dyker han upp.
Den drygt timmeslånga föreställningen bjuder på stora doser humor och förstås många blinkningar till filmen, men det som bär upp konserten är framförallt orkesterns och körens insatser. Flera olika medlemmar i The Gloryfires får chansen att göra soloinsatser och resultatet blir ett ohejdbart ös varje gång.
Alla körmedlemmar ger etthundratio procent, och det är omöjligt att inte ryckas med av deras energi och entusiasm. De utklädda bröderna Blues kommer lite i skymundan i detta celebra sällskap.
Musikaliskt bjuds det på en smältdegel av storbandsjazz, spirituals, blues och femtiotalsrock. Mötet mellan blåsorkestern och gospelkören fungerar oväntat väl, även om energin mattas i de låtar där kören inte är med.
Mot slutet av konserten säger dirigent Niclas Blixt halvt på skoj att "vill ni höra en låt till får ni banne mig applådera lite mer". Det gör publiken glatt, och den första broder Blues avslutar med samma låt som han började med. Extranumret med The Gloryfires blir ett sprittande klimax på en trevlig fredagskväll.
Konserten är förstås inte av samma kaliber som filmen, men som en timmes underhållning för stunden fungerade den alldeles utmärkt.
Musiken från Blues Brothers
med Uppsala Blåsorkester, The Gloryfires och solister
Katalin, fredag
med Uppsala Blåsorkester, The Gloryfires och solister
Katalin, fredag