”När vi närmar oss jul” är namnet på Sanna Nielsens och Anders Glenmarks turné. På fredagskvällen var det Uppsalas tur att få besök av duon och deras musiker.
De inledde med en binge julsånger, huvudsakligen från Glenmarks julskiva anno 2006, under stämningsfull röd och vit belysning. Men därefter bröts julstämningen och resten av konserten blev en ojämn upplevelse. Mellansnacket och dynamiken var påtagligt inrepeterat och försöken till humor kändes mest krystade.
En bit in körde Nielsen ut Glenmark från scenen, tog över showen och berättade om sitt kommande uppdrag som programledare för ”Allsång på Skansen”. Hon bjöd på två av sina Melodifestivalhits, ”Vågar du, vågar jag” och ”Empty room”. När det blev Glenmarks tur för solonummer plockade han fram ”en riktig sommarlåt”, ”Mare Mare”. Dessa hitlåtar gjorde succé hos publiken, men de kändes rätt malplacerade på en julkonsert.
Även de följande tre låtarna med New York-tema blev en blandad påse. Duons aktuella singel, ”En ton av tystnad” (The sound of silence), var finstämd och inte minst musikernas lyhörda spel gjorde den till en storslagen upplevelse. Gamla jazzstandarden ”Baby it’s cold outside” bjöd på mer krystad humor och samtida julklassikern ”Fairytale of New York” saknade helt den svärta som gör originalet så mästerligt. Det hjälpte inte precis till att den framfördes i smoking och glittrande aftonklänning.
Andra halvan av konserten var betydligt bättre. Nielsen är som bäst när hon vågar vara allvarlig och hennes tolkningar av julklassikerna ”Ave Maria” och ”Little drummer boy” var av högsta klass. Här avhöll hon sig från flams och visade vilken kapacitet hon faktiskt har att beröra och hitta rätt atmosfär.
När hon lämnade över scenen till Glenmark överraskade han med en sprudlande version av den hawaiianska julsången ”Mele Kalikimaka”, skriven på 40-talet. Med akustisk gitarr, mandolin, klarinett, kontrabas, dragspel och trumma som komp kunde kontrasten inte ha varit större mot låtarna innan, men dessa tre låtar tillsammans hörde ändå till konsertens höjdpunkter.
Därefter övergavs jultemat igen till förmån för egna hits. Tack och lov blev det mindre mellansnack den här gången, och när Sanna Nielsen vid pianot inledde ”Undo” steg jublet. Hon belönade publiken med en makalöst mäktig version.
”O Helga natt” avslutade ordinarie set och som sista extranummer kom en poppigare version av ”När vi närmar oss jul”. Sammantaget blev kvällens hitkavalkad en trevlig konsert, men frågan är om två timmars underhållning där endast knappt hälften var julsånger verkligen kan kallas för julkonsert …