– Hej Uppsala nu ska vi ha det riktigt trevligt! säger Hasse Andersson på sin karaktäristiskt breda skånska och välkomnas av publikens jubel.
Tillsammans med sina bundsförvanter i Kvinnaböske Band, samt violinisten Jannike Stenlund, turnerar Hasse Andersson nu Sverige runt och besökte under fredagskvällen Uppsala Konsert och Kongress. En turné som nog inte skulle ha blivit av om det inte vore för den musikaliska renässans som Melodifestivalen innebar för denna folkkära artist som hade sin storhetstid redan under 80-talet.
– Det enda jag var orolig för var att hamna på sista plats. Efter decennier som musiker vill man ju inte bli ihågkommen som han som kom på sista plats i Melodifestivalen, säger Hasse Andersson och skrattar. Och inte blev det någon sistaplats, utan en stabil fjärdeplats i finalomgången.
Låten Guld och gröna skogar har även inneburit en ordentlig breddning av hans publiks åldersspann konstaterar han och det märks. Publiken består denna kväll av människor i sina bästa år, samt av flickor som än inte har hunnit börja skolan. Men det är och andra sidan inte så konstigt. Med sin röda kavaj och vita skägg är han något av musikalisk jultomte.
– En flicka skickade den första mjölktanden hon hade tappat i ett kuvert till mig. Det är kärlek det, konstaterar han.
Under sin långa karriär har han byggt upp en imponerande låtrepertoar som han kan välja och vraka ifrån, vilket han också gör. Med Dans på Vejby sätts tonen direkt och snart kommer även lika muntra Hej lilla gumman. Det sägs aldrig rakt ut, men det hela känns lite som en avskedskonsert där han delar med sig av sina favoritlåtar och anekdoter från förr.
Männen i Kvinnaböske Band mysrockar genom hela konserten medan Jannike Stenlund far runt som ett leende yrväder, ständigt skiftandes instrument. Hon står även för ett välbehövligt trendbrott då hon efter en timmes spelande tar över huvudrollen och bjuder publiken på sin egenskrivna låt Zooma ut och trissar upp tempot både en och två takter.
När Hasse Andersson kommer tillbaka har den röda kavajen bytts ut mot en vit. På så vis begravs tomterollen och istället återupplivas Elvis. Hans tolkning av kungen är riktigt bra och de fortsätter sedan med en eskapad av rockhits från 50 och 60- talet vilket livar upp en stundvis rätt förutsägbar akt.
Kvällen avslutas såklart med Melodifestivalbidraget och nu sjunger publiken med, stora som små. När Änglahund spelas som extranummer reser sig halva publiken och fortsätter allsången.